Idag var det dags för Stockholm maraton, årets löparfest i stan. En kompis till T skulle springa, så vi åkte in för att titta och heja.
Vi parkerade i Kungsträdgården, och ganska snart kom det löpare. Tätklungan kom så tyst och fort att man knappt såg dem innan de var borta igen. Idel afrikanska löpare, inte en vit mänska i sikte.
När löparna passerat för första varvet gick vi och fick oss lite mat i Kungsan. Det var restaurangernas dag samtidigt, fullt med olika krogar som serverade mat och öl. Vi åt Jambalaya och myste i solen tills det var dags att gå ut och kika på löparna på andra varvet.
Fältet hade tunnats ut betydligt och vi såg T:s kompis. Det var coolt! Allt gick bra för honom och han sprang i mål på en jättebra tid i sin första mara. Respekt!
Jag kommer i väg på första träningspasset på nästan två veckor, har varit rejält förkyld och orkeslös i mer än en vecka. Men idag blev det ett medelpass på Friskis och det flöt på rätt bra. Kanske inte de djupaste knäböjen och utfallen jag gjort, men helt okej vad det gällde armhävningar och situps. Och flåset var inte helt i botten. Så det är väl bara att hänga i nu då.
Tid. Denna dag rinner den långsamt. Jag ska ta mig ut och löpträna, men är trög i kroppen och i sinnet. Fastnar framför datorn och söker jobb, blir hungrig, måste luncha. Tröttheten rinner genom kroppen och jag lägger mig och sover en halvtimme innan jag orkar ta på mig löparkläderna. Men jag kommer ut. Startar klockan, rör mig framåt, mot tiden. Kämpar. Det går inte fort i dag, springer nästan en minut långsammare än senast. Men jag tar mig runt. Det är en vinst på alla sätt.
Dagen efter uppsägningen. Självförtroendet får sig en rejäl skjuts eftersom jag är kallad på intervju för ett vikariat på en tidskrift. Det är skönt att få komma ut och möta nya människor och se nya arbetsmiljöer. Även om arbetsmarknaden så klart är tuff i denna lågkonjunktur så är det långt i från omöjligt att hitta jobb. Det är bara att vara peppad, använda sig av sitt kontaktnät och jobba på med ansökningar och cv så ska det nog lösa sig.
Går på Friskis och kör en dryg timme i gymmet. Sliter i maskinerna och det känns ganska bra. Känner mig dock lite stel i musklerna och lägger mig på spikmattan en stund. Det är skönt. Tittar upp, kastar ett öga ut genom fönstret där solen försiktigt silar in.