Inte så mycket att orda om idag. Jag testar att ligga på mage på spikmattan. Det är ganska kännbart. Efteråt är jag röd som en kräfta.
Jobbet igen. Har skrivit för webben och tidningen, pysslat runt och knåpat. Roligt och trevligt om det inte hade varit för att jag har frusit som en hund eftersom det är iskallt på kontoret (i alla fall i vårt redaktionshörn). Har dessutom haft jordens mensvärk, så för att citera Depeche Mode kan man konstatera att detta varit en dag av ”pain and suffering in various tempos”. Tur att man kunde gå hem, tina upp och spikmatta sig lite. Det blev betydligt bättre!
Konstnären Mikael Genberg har placerat en röd liten stuga på Globen. Det ser för knasigt ut! Men nog vore det skoj att bo där uppe. 😀 Snacka om utsikt man skulle ha! Genberg har en idé om att placera en liten röd stuga på månen också, för att symbolisera drömmar. I samarbete med Nasa ska det visst bli verklighet 2012. Vilken grej! Där kan man verkligen tala om högtflygande planer. Men vill man så går det. Så är det faktiskt med det mesta här i livet, även om det kan te sig annorlunda först. Drömmar går att förverkliga. Det känns skönt att tänka på.
Ett besök under S:t Eriksbron bjuder alltid på ny och spännande gatukonst. Denna gång var det mest udda inslaget i Atlasområdets gatukonstmekka ett bibelcitat. Mitt bland duvskiten, kanske hade Gud varit på besök? 🙂
Två bilder. Det här ser jag nästan varje dag på väg till eller från jobbet.
Var på bio och kollade nya filmen med U2. En konsertfilm i 3D. Man fick så klart ett par glasögon, rätt solida i plast men ett slags modell som var ett mellanting mellan Dame Edna och Roy Orbison-brillor. Inget rödgrönt papperslarv.
Filmen som är en mix av två konserter från Vertigo-turnén 2006, Buenos Aires och Sao Paolo, var otroligt mäktig. Bono kommer så nära att man bara kan sträcka ut handen för att röra vid hans mikrofon eller ta hans hand. Känns det som. Konsertkänslan är fångad på pricken, allt från ståplatspubliken som rusar in på arenan till känslan av att stå nära kravallen. Hade det bara varit mer publik i salongen som hade sjungit med hade det nästan varit som på ett riktigt konsertbesök. Kan inte säga att jag ångrade att jag inte var i Göteborg förra helgen och såg U2 när de spelade på Ullevi. Det här var rätt bra ersättning. 🙂
Det är vackert väder redan på morgonen. Hela dagen är varm och skön, själv sitter jag som i en frysbox på jobbet, blir kall och stel trots jeans, två tröjor och en fleece.
När jag går från jobbet tinar jag långsamt upp igen. Ljuset på kvällen är fantastiskt. Varmt, guldrött, alla färger blir så klara och mättade.
Jag ser det när jag är ute och springer, men på löpturen hinner man inte fotografera, hur frestande det än kan vara. Efteråt fastnar jag inomhus, vid spisen. Lagar curry tills grytorna och matlådorna svämmar över och solen har gått ner.
Det blev inga bilder av kvällsljuset. Bara en ruta på vägen till jobbet. Men kanske i morgon?
Idag har jag varit både hos frisören och massören. Det var trevligt att bli lite ompysslad, muskelknuten vid skulderbladet har gett med sig och frisyren har fått putsning. 😀
Inte så lätt att fotografera trots att både frisör och naprapat är tacksamma motiv, men det kanske ska få finnas stunder då man inte står med en kamera framför ögat också.
Fotohistorien är full av fotografer som gör avtryck eller tar intryck. Vissa personer tar utvecklingen ett steg framåt genom sitt val av teknik eller genom sitt sätt att skildra sina motiv. Andra tar intryck av tidigare stilar och gör dem till sina egna och utvecklar sitt eget bildspråk.
Vad är det som avgör vilken sorts fotograf man blir? Präglar man andra eller blir man själv präglad? Helt säkert hänger det ihop med ens personlighet. Det tar tid att lämna avtryck. Desto lättare kanske att ta intryck av något. Ett ämne, en genre, ett motiv. Tre minuter ”face down” på spikmattan gör det fullkomligt glasklart att jag inte är typen som gör avtryck. Snarare är det spikmattan som gör sina bokstavliga intryck i mig. Hela mitt ansikte är fullt av små kratrar, små små pigghål. Kanske kan det frigöras något genom de där pigghålen? Time will tell…
Idag har det varit lugn söndag. Har bara tvättat, pysslat lite hemma, promenerat och kört ett gympass på Friskis. Jag lyckades ju ta fel tid till gympan, jag kom en timme för tidigt, sen när jag återvände var passet fullt så då fick det bli gymmet. Sedan har jag legat på min spikmatta. Har testat ansiktet (det gjorde lite ont på öronen faktiskt, men jag låg inte så länge, det var bara lite övning) och fötterna. Fötterna kändes rejält, men jag ska testa en kompis råd att sitta på en stol så det inte blir så mycket tyngd på fossingarna i början. Man måste ju få en liten mjukstart i alla fall. 😀
