Dagens ord får bli tro, eller kanske snarare tilltro. Det är en nyttig egenskap både som fotograf och människa. Att ha tro till den egna hantverkskunskapen i sin yrkesroll är viktigt om det bildmässiga resultatet ska bli bra. Men nog ordat om den saken, i stället bilder.
Ibland gungar det lite extra i tillvaron och det gäller att hålla sig på fötter så gott det går. Då är det skönt att det finns goda vänner att träffa för lite mat och prat. Sedan kan det förstås gunga bara för att man sitter och njuter av sommarsolen på någon av Stockholms alla uteserveringar. Dagens bild får symbolisera detta med att ha fötterna på jorden, försöka rota sig och hitta sin plats också rent bildmässigt.
Fotografi handlar ju mycket om det där att hitta sin tradition, sin stil och att stå på egna ben i sitt bildseende. Att göra bilddagbok är ett bra sätt att fundera kring de där frågorna. Fördelen är ju att man hela tiden tvingar sig att se, att hitta bilder, fånga ögonblick. Ibland kan det också bli ganska flummigt. Man fastnar i kravet att ta en bild, motivet blir kanske inte alltid så inspirerande eller engagerande. Man blir lite darrig på foten, men det viktigaste är ändå att hänga i, fortsätta att gå vidare. Bilddagboksarbetet kan ofta vara ganska trevande, det kanske inte finns någon uttalad struktur, tema eller motiv utan man plåtar lite som det faller sig. Så är det i alla fall för mig. Jag tar dagen och bilderna som de kommer. Det är kanske inte det snabbaste sättet att utvecklas som fotograf, men jag tycker ändå att det ger mycket.
Dagens belöning efter gårdagens datorslit blev ett välkommet trädgårdsbesök. Min GFU-komis K, hennes mamma och jag sammanstrålade i Bergianska trädgården för att plåta blommor och bara njuta av den sköna miljön. Det var åska i luften och stundtals var det mycket varmt och kvavt, men besöket var ändå superskönt. K och jag sprang runt rabatterna med kamerorna i högsta hugg, vi besökte näckroshuset, flanerade bort till den japanska trädgården och plåtade. Sånt får fart på livsandarna. 🙂
Dagen har mestadels gått åt till att krångla framför datorn, jag har knappt fått en fot utanför dörren utan i stället ägnat mig åt att byta webbhotell, ändra e-postadress och flytta mina bloggar. Ett ganska omfattande projekt visade det sig, extra kämpigt om man som jag är både otålig och okunnig om hur man skapar databaser, pekar om domäner, konfigurerar e-post och allt vad man måste känna till. Trösten är att det blir fint när det är klart. Och turligt nog finns det vänner som bistår med hjälp.
Tillbaka på svensk mark har det inte blivit så mycket fotograferande. Mest hushållssysslor som att tvätta, handla, packa upp och annat nödvändigt. Och en hel del datorarbete. Men en bild har jag åtminstone mäktat med idag. Ibland blir det inte mer än så.
Jag hade också hunnit glömma bort hur outsägligt varmt det kan vara i min lägenhet på sommaren när det är hett ute. Det är som i en bastu. Allt svettas och man känner sig som om man är våtvarmt inpackad hela tiden.
Min sista dag i Paris gjorde jag en utflykt till Montmartre. Jag var tidigt ute och hann ta mig runt när kvarteren började vakna, innan den stora turistströmmen anlänt. Men vid Place du Tertre blev jag så klart överfallen av målare som skulle teckna mitt porträtt, men det gick ganska enkelt att tacka nej.
Jag besökte naturligtvis Sacre Coeur också. Det var lite annorlunda än jag mindes från mitt förra besök när jag var på skolresa i sjuan. Terrassen och trapporna framför kyrkan var inte alls som jag mindes dem. Men kyrkan var så klart fin och det var avkopplande med lite andligt lugn.
Efter att ha ätit lunch tillsammans med E så var det dags att gå till bussen och påbörja hemresan. Först en dryg timmes bussresa till Beauvais, sedan flyg och därefter buss igen från Skavsta. Det tog sina timmar.
Idag har jag flanerat runt på stan på egen hand eftersom J åkt till Tyskland för arbete, E har pysslat med deras förestående lägenhetsbyte och I återvänt till Finland. Det blev en lång mysig promenad längs Rue Rivoli och bort mot Place de Vosges, en visit på museet Maison Européenne de photographie och en titt på deras fotoutställningar. De bilder av Henri Cartier-Bresson och Ferdinando Scianna. Svartvitt så klart, massor med fina bilder.
Jag tog mig också en tur till Kulturhuset Pompidou och i deras bokhandel köpte jag två fotoböcker, en med porträtt av Martin Parr och en bok med Pentti Sammallahtis bilder. Den sistnämda var jag mycket glad över eftersom hans böcker är så svåra att komma över i Sverige. Ett fynd!
Trots en sen kväll med massor med dans var jag och I tidigt uppe för att hinna i tid till den stora paraden längs Champs Elysées. Klockan 10 börjar poliser, soldater, främlingslegionärer och kavallerister marschera och vi ville gärna få en bra plats.
På vägen ner till avenyn hade vi turen att få se Monsieur le President, Nicolas Sarkozy, som kom med mc-eskort på en bakgata. Han vinkade till oss och jag hann med att knäppa en ruta, som inte blev särskilt bra. Men vi såg presidenten!
Det var fullproppat med folk och många avspärrningar där vi hade tänkt oss att stå, så vi snirklade oss högre upp längs gatan. På en tvärgata fick vi se några mycket granna kavallerister med sina hästar. Lagom till vi hade hittat en plats på Champs Elysées flög jaktplanen in och sprutade ut rök i trikolorens färger. Sedan var det igång! Vi såg inte så förfärligt bra, men vi kom i samspråk med en vänlig fransman som lånade ut sin lilla stol till oss som vi kunde stå på och kika ut över folkhavet. Det sades på tv-nyheterna att det var omkring 200 000 personer som såg paraden. Vi hade ett trevligt samtal med fransmannen och fick veta en massa kuriosa. Kul! 😀
På kvällen bar det av till Marsfälten vid Eiffeltornet för att picknicka och invänta kvällens nationaldagsfyrverkeri. Först verkade det stört omöjligt att hitta en plats, men efter att vi snirklat oss långt ner på fältet så fann vi en ledig gräsplätt. Jag och min kusin E passade på att en stund spana in legendariske Johnny Halliday som spelade för oss 700 000 som var på plats. Scenen var en miljon mil bort, men tack vara storbildsskärmarna såg vi i alla fall lite. Kvällens höjdpunkt var utan tvekan fyrverkeriet som var mycket spektakulärt eftersom det också var jubileum för Eiffeltornet.
Idag styrde jag kosan mot Paris, buss till Skavsta och Ryan Air till Beauvais flygplats, åtta mil utanför Paris. Jag skulle hälsa på min kusin och hennes man under fyra dagar och det blev verkligen en toppenresa.
På besök var också en väninna till min kusin och hennes man. Hon tog i sin tur också med sig en kamrat från Bryssel, så vi blev ett litet gäng. Vi fick se min kusins nya lägenhet som hon och maken är på väg att flytta till, men när kontraktskrivning, lägenhetsvisning och allt sånt var över firade vi med champagne innan det var dags för middag. Efteråt blev det fest, kvällen innan nationaldagen ordnas det nämligen fest på alla större brandstationer i Paris. Balle de pompiere är mycket populärt och den stationen vi besökte hade två stora utomhusscener och det var precis proppfullt med folk.
Gissa om jag blev förvånad när en av de första personer jag får syn på är Carl-Jan Granquist som köper en näve champagneglas. Det är helt klart att det är här partyt är. Vi pratar, dansar och har det trevligt till långt in på natten. Det var helt klart en upplevelse att se alla brandmännen som jobbade i baren och inte var sena att ställa upp för foto eller rent av dansa för oss! Coolt!
Inte mycket att säga idag. En dag av skuggor och bilder som jag tagit förut. Men jag tycker om gången vid Mynttorget och jag gillar Slussen. Det är ju en av grejerna med att plåta bilddagbok. Man ska lära sig vilka motiv som triggar en. Det är en nyttig läxa för mig. Jag plåtar små saker, det lilla, fula grejor som inte ser mycket ut för världen. Inte så många människor, jag önskar att jag hade fler att fotografera, skulle behöva öva mer på porträtt. Det finns en lite vemodig stämning som jag också gillar, eller som åtminstone präglar mitt sätt att se.
