Går hemåt genom stan och blir lite förundrad. Ser en poster på en lyktstolpe, en underbar bild på en isbjörn som simmar under vattnet. Det lustiga är att det står kulturtavla på skylten och i bilden syns en svag Davidsstjärna. Jag blir inte klok på vad det betyder. Är det en föreställning på Judiska Teatern? Eller?
Jag har investerat i lite leksaker till min blixt. En portabel softbox som man sätter på sin tilläggsblixt, i mitt fall en SB-800. Själva softboxen är 60×60 centimeter och den har ett stativ samt en extra gänga så man kan använda blixten tillsammans med ett paraply eller liknande. Jag investerade också i en radiosändare för att kunna fjärrstyra blixten.
När paketet från Kaffebrus kom blev jag så klart glad som ett barn och efter lite pysslande hade jag också lyckats sätta ihop grejorna. Det tog däremot lite längre tid att få radiosändaren att fungera med blixten. Efter en hel kväll av testande visade det sig att en av de blixtskor som följde med paketet inte riktigt gjorde sitt jobb, men när jag investerat i en ny gick det bättre.
Sändaren funkar, softboxen går plättlätt att sätta ihop (men är lite svårare att vika ihop igen. Fyrkantig låda ska bli trekantig och sedan sättas in i ett runt fodral… ) och nu väntar alltihop bara på att användas. Jag har en idé som jag ska ta itu med, men till dess så blir det bara några testbilder här.
För övrigt har vi haft möte inför den kommande fotoutställningen, diskuterat temat och lagt upp tidplanen. Det är inte mycket tid att vinka på, men oj, vad kul det ska bli! Och min softbox ska användas i projektet har jag tänkt.
Mera turistgrejer stod på dagens schema, jag och mina vänner åkte till Kaknästornet! Jag har inte varit där sedan jag var barn och det var inte mycket jag mindes. Men det var roligt att åka dit. Eftersom det var en strålande solig vårvinterdag så hade vi fantastisk utsikt. Det var så vackert!
Vi passade på att luncha i restaurangen, skinkschnitzel och pommes, jag åt cesarsallad. Inte så märkvärdigt, men helt okej. Sedan blev det en tur till Tekniska museet också. Vi såg en fotoutställning av Jan Jörnmark, hans bilder på övergivna platser. Sedan lekte vi en massa i den interaktiva avdelningen där man kunde kolla sin styrka, snabbhet, spänst och en massa mer. Det var kul! 😀
På eftermiddagen blev det fika på Vetekatten och sedan lite shopping innan vi gick hemåt och rundade av med pizzamiddag.
Har besök från norr, min kära vän I och hennes tonårsbarn. De har sportlov och jag lyckas tajma min ledighet så vi får två roliga dagar tillsammans. Det är fantastiskt vad mycket kul man gör när man får besök. Shoppa, gå på stan, fika, gå på bio, hitta knasiga utställningar eller testa turistfällor.
Några bilder blev det också mitt i alltihopa. Kul och skönt att få tid och ork för kameran. Just nu jobbar jag så mycket att jag knappt orkar tänka på att ta upp kameran.
Träffar GFU-vännerna och vi pratar foto, jobb, planer och allt möjligt. Så småningom kommer vi in på anledningen till vår träff – att vi ska ha utställning! Planen är att ha vernissage i början av maj. Temat blir porträtt, maximal storlek på bilderna blir 50×70 centimeter. Sedan är det än så länge lite fritt om det ska vara ramar, likadana ramar, glas, inte glas, en bild eller flera.
Det känns otroligt roligt, men också lite pirrigt. För nu jäklar måste man ju ha idéer och börja plåta! Och det gäller ju att inte såsa för länge, i mitten på april måste bilderna vara klara så ramning, hängning och allt sånt där kan ordnas innan själva vernissaget. Det gör att det är lite drygt en månad kvar! 😀
Så nu är det bara till att börja jobba…
Jag går på konsert efter jobbet. Annexet, vid Globen. Det är intimt och mysigt. Först ett förband som jag inte uppfattar namnet på. En tjej med kompband, gitarr och sjyst sång. Bra, men kanske inte nyskapande.
Sedan Kent. De är tajta, det är välspelat och välbekant. Hitsen radas upp, det svänger och det är bra. Bandet är ovanligt dansant och pratglatt. Allt avslutas med en fontän av röda pappersduvor och härlig massvrål av Vi ska alla en gång dö. Så rätt.
Kväll. Det är dimma när jag är ute och går. Ljuset blir blått, blått och mjukt, mjukt. Det är tyst och stilla. Stämningen är suggestiv. Det är fint.
Det var visserligen inte fettisdag när det blev semmeldags. Men det är inte var dag man äter hetvägg, så den måste ju förevigas.
Inte någon vacker eller speciell bild. Bara rent dokumentär. Smack på med lillkameran, dåligt ljus och alltihop. Så här ser semla i het mjölk ut. Jag åt den och det var gott.
Men så äntligen fick jag tid för lite mer seriösa bilxtbilder. Hade inhandlat tulpaner som började sloka lite skönt efter någon dag när de öppnat sig. Perfekt att plåta!
Jag släckte ner i köket, ställde in fulblixten på D200:an till utlösare och testade att lägga SB800-bilxt på lite olika ställen runt vasen. Testade också att dra ner effekten på blixten. Det blev rätt bra tycker jag, nästan lite måleriskt. Jag försökte tänka på ljusets riktning och skuggorna. Och att tänka lite mer på motivet än själva blixttekniken.
Jag tror att jag börjar fatta lite mer nu, det handlar om att rikta blixtljuset och att reglera effekten på det. Inte så krångligt egentligen, men är man ovan vid knapparna så blir det fort knepigt.
Här är resultatet.
En bild på temat blixt. Med lillkameran, dvs digitalkompakten. Fulblixten rakt på, den blir till och med en rätt sjyst reflex i köksfönstret.
Inget krångel och inte mycket att säga, blixtljuset går ju inte att styra nämnvärt på Lumixen, det är ju bara en liten sockerbit som pangar på med ljus, rätt upp i plytet. Men det kan funka det med. Jag lägger på ett svartvitt lager i bildbehandlingen, drar ner opaciteten lite för att det ska bli lite lugnare färger i ansiktet.
Jag är ganska nöjd faktiskt, en enkel bild.