Klumpfot

Ibland tror jag att jag är världens fumligaste. Som häromdagen då jag trampade snett på väg till bussen. Jag klev på precis på kanten på den smala asfalterade gångvägen, marken bredvid hade sjunkit ner något och min fot bara vek sig när jag trampade i tomma intet.

En rejält överansträngd fotled blev resultatet, den svullnade upp en del, men den gick trots allt att röra och gå på. Så vi åkte och klättrade som planerat. Det gick väl inte överdrivet bra, men jag kavade runt på väggarna i alla fall.

Med lite voltaren tycks det värsta ha gett med sig, en blåmärkesrand och svullnad vid fotknölen är det synliga resultatet. (Min fot är inte riktigt så röd som på bilden, jag får skylla på Hipstamatics rödstick.)

Inget kul att skada sig, men som tur är verkar det inte så allvarligt. Nu gäller det att träna upp fotleden så den blir stark igen!

Påskpynt

Det är inte påsk. Inte än. Men det hindrar ju inte att man har lite roligt med påskpyntet i förtid.

Precis som Pippi Långstrump kan man sätta saker på huvet om man inte hittar någon annan användning för dem. Som detta påskägg till exempel. 🙂

Man har inte roligare än man gör sig, och jag måste nog faktiskt erkänna att jag och T ofta har väldigt roligt. Åt små saker.

Krogvisit

T och jag bestämmer oss för att gå ut, det var ett tag sedan sist och vi väljer Bröderna Olsson för att få oss en god middag. Efter lite barhäng får vi ett bord, det är smockfullt som vanligt, men vi lyckas beställa. T tar en burgare och jag äter smaskigt fläsk. Det är gott och trevligt och vi har en bra kväll på lokal.

Men det är trots allt skönt att återvända till stillheten i förorten. Vi är hemma efter midnatt och det är skönt att krypa ner i sängen. There’s no place like home.

Kranar

Jag promenerar till Marieberg för att arbeta, det är lunchdags och solen skiner, det är en av de första vårdagarna som man kan ana värme, sommar och förväntningar i luften.

Jag passerar bygget vid Fridhemsplan, det har växt upp ett stort bostadskomplex, med hotell nära Rålambshovsparken, men det är inte färdigt, det byggs mer och lyftkranarna svävar som stora fåglar i den klara luften. Klart man måste plåta dem!

Jag tycker att det är grymt coolt med kranar, byggställningar och sånt där, det kan bli så läcker med former och linjer. Hur som helst är det en upplyftande syn på väg till jobbet.

Inblick i underjorden

Passar på att plocka upp kameran och ta en bild när jag sitter i tunnelbanan och väntar på tåget till förorten. Det blir ganska coolt faktiskt.

Det är intressant att titta på världen genom hipstamaticbilderna. Särskilt om man använder slumpfaktorn när man tar bilden, skakar kameran och så får man se vad det blir för effekt. Rödstick, gulstick, blåstick eller svartvitt? Galna blixteffekter, mörka hörn eller något annat?

Kul blir det i alla fall.

Hemmablind

Sent om sider kommer kameran fram. Det händer inte så ofta att impulsplåtningar blir bra, men ibland sitter det. Som bilderna jag tar på stan, vid Centralen.

Plåtar lite på hemmaplan sedan, lite inredning och tandborstar, bara för att se hur nära det går att komma med telefonen. Små glimtar av vardagen, sånt där som man inte tänker på hur det ser ut förrän det är borta.

Världsstjärnor i spåret

Denna dag gjorde T och jag allt vi kunde för att sluta tidigt och sedan möttes vi upp och promenerade till Mynttorget för att kolla på Slottssprinten. Vi var ute i lagom tid och fick bra platser precis vid kurvan vid Mynttorget.

Det kom mer och mer folk och det var till slut riktigt många åskådare som kom för att kolla in världens bästa skidåkare när de skulle spurta runt Slottet. Petter Northug, Marit Björgen och Petra Majdic var där liksom Emil Jönsson, Jesper Modin, Daniel Richardsson, Charlotte Kalla, Anna Haag, Ida Ingmarsdotter med flera svenska stjärnor.

Det var väldigt kul och roligt att se kvartsfinal, semi och final för både damer och herrar. Jag plåtade lite grann, hade med mig D200:an och 24-85:an. Det var lite ovant och jag måste säga att jag var ganska kass på att sätta skärpan rätt när åkarna kom i full fart i kurvan. Men huvudsyftet var trots allt att kolla in tävlingen och bara njuta. Det blev så småning om Petra Majdic som vann damklassen. Ida Ingmarsdotter blev bästa svenska som fyra. I herrklassen klådde Emil Jönsson Petter Northug. Jönsson vann inte bara loppet utan den totala sprintcupen. Det var också kul att se Jesper Modins framfart.

Bilderna tillbaka igen

Efter att bloggen varit bildlös en tid på grund av en trasslande uppdatering, har problemet nu löst sig och bilderna är tillbaka. Jag kommer att lägga upp lite nytagna grejor inom kort, ska också testa att blogga via mobilen. 🙂

Jag har hunnit med att vara på tulpanutställning och sedan har jag också laddat ner några nya ”filmrullar” till min hipstamatic-app i telefonen, som jag fotograferat med. Bilden ovan är ett exempel på några av de nya hipstamaticbilderna.

Kul med självporträtt

Ibland måste man ta självporträtt på sig själv. Det kan tyckas självupptaget, men samtidigt är det väldigt roligt. Man får ju minnesbilder av vad man gjorde, hur man såg ut, hur man kände sig.

Denna helg var det min tur att stå för matlagningen. T tyckte att det var på sin plats att jag hade en ordentlig mössa på mig, som en sann köksnisse. Så då fick det bli självporträtt i nissemössan. Med hipstamatic. 😀 Bäst gillar jag nog den röda bilden, det blir sån cool gloria-effekt med blixten i den inställningen.

Tom hand – full kamera

Idag har jag gjort comeback som sportfotograf när jag plåtat på karateträningen. Det var roligt att fotografera träning igen, att se situationer och händelser. Även om man så klart saknar att träna själv så är det väldigt kul att fotografera under ett karatepass, man ser annorlunda på träningen.

Det är också väldigt spännande att försöka hitta linjer, former, rörelser och annat som kan göra bilderna bra. Jag gick igång ordentligt och fyllde mina minneskort med en faslig fart.