Inget konstigt. En liten bild bara. Självporträtt i sovrummet. På morgonen.
Det räcker så.
Har sökt ett jobb som blivande bostadsfotograf och ägnade förmiddagen åt att ta självporträtt och ett ”in action” som bostadsplåtis. Det var riktigt roligt faktiskt, men lite problematiskt när batteriet i fjärrkontrollen började sjunga på sista versen. Men som tur var hade jag redan fått ganska många bilder. Så jag klarade mig. 🙂
Här är två av bilderna jag tog.
Det har blivit något av en tradition. Att gå i Kungsträdgården och titta på körsbärsträden. Det är helt galet när de blommar som mest. Hela stan är här, tittar, fotograferar. Och det är som ett galet vackert rosa tak.
Himla fint. Jag passade på att smita till Kungsan en sväng efter jobbet på första maj. Det var massor med folk som satt i solen, åt glass och fotograferade sig själva under de rosa blommorna. Jag plåtade med mobilen. Det fick räcka för mig. Men det var kul det med.
Jag har jobbat en del natt på sistone och kommit hem sent. Då är det skönt att det är nära till oss från tunnelbanan. Ett par hundra meter så är man hemma. Det gillar jag.
För övrigt vill man ju knappt göra nåt annat än att vara hemma och pyssla, fixa och pynta.
Vi har rullgardiner att sätta upp, T har lagt trall på vår lilla inglasade balkong, vi ska köpa en trädgårdsmöbel att stoppa ner grillen i, snart kommer vår nya säng och ytterligare en garderob… Och sedan har vi ju den delikata frågan om vad som ska upp på väggarna. Där finns det många val att göra. Vi har massor av idéer, synd att det inte går att få till alla. Men bilder ska det bli. Det vill jag verkligen!
VI har ju också efter mer än tre veckors väntan fått i gång tv, telefon och internet. Nu är det bara nåt strul med T:s e-post, sedan man kanske kan koncentrera sig på vardagliga ting i stället för att försöka komma i gång och få ordning på något…
Här är ett par bilder från de närmaste omgivningarna.
Det var en intressant upptäckt med de senaste tulpanerna jag köpt. När vi lämnade blomsterbutiken tulpanerna och jag, så var de vita med rosa stänk. Mest vita.
Men under de senaste dagarna har tulpanerna utvecklats. Det rosa har tagit över allt mer och nu är de nästan helt rosa. Men man ser att de är lite mörkare rosa där det först bara var stänk. Dessutom har blommorna öppnat sig mer. Man ser nu att de är blåa i botten. Superhäftigt!
Jag var naturligtvis tvungen att dokumentera detta. Men jag har nog aldrig stött på nån sort som ändrat färg så markant. Intressant.
I går när jag passerade blomsterbutiken ner på torget här i Bagarmossen passade jag på att köpa lite tulpaner. De var så snygga att jag inte kunde låta bli. Vita, enkla med stänk av rosa på bladen.
Nu när de har stått en dag och jag hade lite tid över så passade jag på att plåta dem. Jag saknar lite att vi inte längre bor i Hökarängen, det var ett så speciellt ljus i hallen och med den gröna tapeten som bakgrund blev det väldigt speciella bilder där. Här i vår nya lägenhet är det så ljust att det inte riktigt går att få till samma mörka, lite drömska känsla där det dessutom kunde bli både väldigt blått och kallt ljus och varmt (av blommorna). Jaja. Man kan inte få allt. De här bilderna blev ändå helt okej. 🙂
Denna dag hade jag förmånen att få åka ut på ett frilansjobb. Jag skulle intervjua ett golfproffs om hur det är att leva med dyslexi. Vi hade stämt träff ute på golfbanan Bro Hof Slott där golfproffset M numer jobbar som instruktör.
Det var grått, blåsigt, kallt och inte de bästa fotoförhållandena. Även Sveriges finaste golfbana är rätt grå och tråkig i april innan gräset och träden slagit ut och banan öppnat…
Men jag tyckte att jag löste uppdraget, en ettabild, ett dragarporträtt och en kompletteringsbild. Jag levererade fem bilder och jag gjorde dem både i färg och svartvitt eftersom det ju var så grådaskigt väder.
Uppdraget var störtkul, det var roligt att få intervjua och plåta själv och ämnet var intressant och angeläget. Här är några av mina bilder.
Under den första inflyttningsveckan har det varit ett galet uppackande. Vi lyckades bli av med merparten av flyttkartongerna ganska fort, sedan har vi satt upp våra möbler, fyllt garderoberna med kläder och gjort allt för att komma i ordning.
Värst var att jag trodde vi förlorat skruvarna till dörrarna i min garderob, men en dag dök de upp och så kunde vi få ihop garderoben. Skönt! 🙂
Jag är också mycket glad över vårt färgglada draperi som pryder två garderober utan dörrar. Det är ett mycket finskt och för mig nostalgiskt Jaffamotiv i gult, rött, orange och turkost. Superfint! Även i svartvitt…
Vår lägenhet är mycket ljus, köket och vardagsrummet har morgon- och förmiddagssol. Det är härligt att sitta i köket och äta frukost när solen strålar in. Men man förstår rullgardinerna… Det jobbigaste är att vi inte har tv eller bredband eller någon fast telefon än, inkopplingen har inte funkat som den ska och vi väntar på service.
Så var det då dags. Denna dag skulle vi flytta från tvåan i Hökarängen till vår gemensamma trea i Bagarmossen. Vi steg upp okristligt tidigt, flyttgubbarna kom kl 07. På ungefär två timmar hade de tömt T:s lägenhet och förrådet där mina grejer stod. Vi tog taxi till vårt nya hem medan de tre flyttkillarna åkte och käkade innan de kom till oss och började bära.
Förut hade vi ju bott på första våningen, nu flyttade vi tre trappor upp (fast officiellt är det två) utan hiss. Vi bar lika mycket som de, vi stod i de två översta trapporna för att kunna ställa allt så rätt som möjligt. Det tog drygt tre timmar att få in allt (ja, vi har mycket saker, märkte vi…) men sedan var det klart!
Vi släpade oss i väg och åt flyttpizza på en av Bagarmossens restauranger nere i centrum. Sedan släpade vi oss hem igen och fortsatte packa upp lådor. Det gick ganska bra, men allt var ju långt i från klart.
Men vid 22-tiden på kvällen var det dags att korka upp champagnen och fira vår flytt och vår nya boning. Även om det är lite rörigt så trivs vi redan…