Förkylt

Idag var det tillbaka till jobbet igen. Jag har en begynnande förkylning i kroppen och det känns inte alls roligt. Det blev en ganska lång och slitig dag, vi gör tidning igen och var väl inte helt på banan, men efter idogt redigerande har vi väl hankat oss tillbaka till tryggheten igen.

Jag satt på jobbet till 19 och sen var jag helt matt när jag väl kom hem. Inga starka bildidéer utan snarare lite ”ynkporträtt” blev resultatet av denna dag.

En uppiggande detalj för trötta sinnen är att tulpanerna blommar fortfarande. Jag passade så klart på att ta en bild till. De är oemotståndliga. 😀 Man blir verkligen upplivad av dem.

Snabbspolning framåt

Idag hade jag en plan att jag skulle göra en drös med grejor på jobbet. Det blev inte så mycket av det, i stället var det andra saker som kom emellan. Det blev förvisso en del gjort, men prioriteringarna for all världens väg. Och jag blev sittande rätt länge med en lista med artikelidéer som skulle knäckas fram, jag kunde liksom inte gå förrän det var gjort. Vilket resulterade i att det blev så sent att jag inte orkade gå och träna. Det är farligt det där. När jobbet tar över ens liv och man inte ens orkar eller hinner göra sånt som är bra för en. Aj, aj!

Och väl hemma måste jag tillbringa en lång stund i en dammig källarskrubb med att rota fram ett papper till vår bostadsrättsförening och vips hade ju halva kvällen gått. Men jag har i alla fall hunnit få i mig lite snabbmat. Testade att köpa gyoza hos det nyetablerade sushistället tvärs över gatan. Det var ett sjyst fik där förut, nu är det sushi. Maten var okej, jag fick många tips av den kinesiska ägarinnan. Men man blir lite ställd ibland när det inte riktigt blir som man har tänkt sig, när man måste rycka in och göra helt andra saker än vad man planerat. Jaja. Det är väl en fråga om flexibilitet. Säkert nyttigt på nåt sätt.

Jag tittar på mina tulpaner och försöker samla mig inför morgondagen.

Festligt

Idag har jobbet rullat på som vanligt, det har varit mycket att göra. Tyvärr blev det en hel del problem på eftermiddagen då kontakten med nätet uppförde eftersom en fiberkabel hos vår nätleverantör hade pajat. Man märker verkligen hur beroende man är av internet nu för tiden, det gick ju knappt att jobba eftersom man inte kom åt vare sig e-post eller webbplatser. Plötsligt blev det väldigt svårt att kolla vissa faktadetaljer och allt kändes väldigt omständligt.

Till sist gav jag upp och gick hem och webbade i stället för att slippa trasslet. Eftersom vårt företag dessutom ordnade stor galafest på den före detta biografen Astoria på Nybrogatan var det lite bråttom… Men jag hann i alla fall göra mig fin, men jag hade så bråttom att jag glömde ta med mig kameran till festen trots att jag lagt fram den. Så snopet…

Partyt var roligt, konferencieren bra, maten god och prisutdelningen skoj att titta på. Kort sagt, det blev en bra kväll!

Bollen är rund, kanske även motorsporten?

Idag har vi haft inspirationsdag på jobbet. Hela dagen. Arbetet handlar om att utveckla och renodla vårt tidningskoncept och det är väldigt roligt och stimulerande. Som gott exempel hade vi fått varsitt exemplar av fotbollsmagasinet Offside som jag sedan specialstuderade på kvällen.

Jag anser mig inte vara något fotbollsfreak, även om jag är hyfsat intresserad, men den här tidningen var verkligen tokbra! Massor med långläsning, roliga och spännade texter som gjorde att man fick se på fotboll på ett nytt sätt. Det var sannerligen intressant, det fanns massor med grejor att ta efter och stöpa om så det passar oss. Kul!

Att det fanns så många likheter mellan hur man kan se på fotboll och hur man kan se på motorsport visste jag inte. 🙂 Det var en härlig överraskning!

Ljuspunkt

Så var det måndag igen och tidningsmakardags. Första gången vi gör det på fyra personer. Nå, det gick vägen utan problem, vi låg väldigt bra till så det var inte något krångel. Men nog kändes det allt lite märkligt att kollegans stol stod tom.

Det blev tid över att umgås på kvällen och det kändes fint. Man behöver inte jobba så man dräper sig. Det tackar vi för.

Fem elefanter blev fyra myror…

Idag slutade kollegan T på redaktionen och vi går från att ha varit fem till att bli fyra. Känns märkligt. Man undrar också hur det ska gå att göra tidning framöver. Men det blir ju alltid en tidning, så det kanske inte är så mycket att fundera över. Hur som helst, trist är det. Det blev en lång dag på jobbet och inte så mycket plåtat. Dagen får illustreras av ett något sent kvällsmål som bland annat innefattade ett par finncrisp… Redaktionslivet lär också bli lite mer torftigt nu. Av de fem elefanterna är det bara fyra myror kvar. Under min tid på tidningen har vi i snitt minskat en person om året… Hu.

Snö, snö, mera snö!

Det känns nästan lite konstigt att ha sportlov och därmed vara befriad från undervisning på GFU. Ingen skola. Och eftersom det är sportlov även för karaten blir det inget projektplåtande heller. Irriterande. Tyvärr har det också medfört att jag inte gjort ett smack inför reportageredovisningen om en vecka. Men jag tänker att jag hinner. Jag hinner plåta på träningen på lördag, och på tisdag. Någon gång däremellan hinner jag väl välja och göra i ordning de bra bilder jag redan har. Eller? Har jag blivit tidsoptimist?

Nå, jag har i alla fall gjort två positiva saker i dag, förutom att jag jobbat som en liten gris. Jag har köpt nytt kort på Friskis & Svettis som jag invigt med ett styrkepass och så har jag varit ute och plåtat. När jag kom hemfrån träningen yrde det snö i luften, det var så härligt och vackert. Jag vet inte vad det är, men jag går igång som tusan på att plåta när det snöar. Särskilt med blixt. Jag gillar den där känslan av enslighet, tystnad och uthärdande som uppstår när det snöar massor. Stora lapphandskar, det är varmt, vått och slaskigt. Det blev en kort promenad, men en hel del bilder som jag tycker om. Borde kanske börja behandla dem mer, men än så länge handlar bilddagboken mest om att göra bilder. Photoshoppandet är något helt annat.

Ljuset i tunneln är långt borta

Vi trummar på som vanligt på jobbet. Tidningsmakeriet är på gång igen, vår kollega T slutar på fredag och det känns konstigt. Men vi gör tidning som om ingenting i världen hade hänt. Artiklar skrivs, bilder behandlas och sidor redigeras ändå. För det blir ju alltid en tidning. På nåt sätt.

Jag är en latmask med fotograferandet. Jag har helt trillat ur min positiva våg som jag hade i julas när jag var hemma. Då hängde kameran med överallt och jag såg bilder överallt. Det var inte svårt att sugas in i bildvärlden och hitta intressanta saker att fotografera. Nu orkar jag knappt höja blicken för att titta. Jag ser mig själv och rulltrappan i tunnelbanan. Kanske ska jag se ljuset snart?

Tänk utanför lådan

Idag har hela dagen gått åt till en workshop om hur vi ska utveckla vår tidning. Mycket för hjärnan att ta ställning till, med roliga diskussioner och nya infall. Summan av kardemumman var att man ibland måste lära sig att tänka utanför de invanda hjulspåren. Vrida på perspektiven helt och hitta nya grepp.

Det är så lätt att fastna i det man är van vid, att inte komma utanför stängslet eller kunna klättra utanför den där lilla lådan man vanligen håller sina tankar i. På hemvägen blev det några bilder som kan sägas fortsätta på det temat.

Jag tror att fotografi faktiskt också hänger en del på det där. Ska man kunna kliva utanför konventionerna och se ögonblicken måste man först ha skaffat sig en låda med tricks som man vet funkar och ha ett litet hum om vart man är på väg. Har man de där grundläggande färdigheterna kan man sedan kasta dem åt sidan, klättra över staketet och göra något nytt. Men man har alltid något att luta sig mot. Ifall det skulle gå åt pipsvängen.

Skivor till kaffet

Vi gör tidning igen. Det går bra, men det tar ändå sin rundliga tid. Många kaffekoppar blir det. Lite tröstgodis också.

När vi är klara och sidorna gått till tryckeriet bränner jag ner senaste numret på dvd. Fyra skivor per nummer brukar det bli. De ska märkas och arkiveras. Allt har sin tid och sin plats. Tidningsgöra handlar mycket om rutiner.