När åsikterna går isär

Jobb, möte, webba, bildhantera, ringa, skriva, fråga, svara. På jobbet var det dags att röja upp efter senaste tidningsmakandet, planera för nästa tidning och förbereda allt till vår webb som ska gå ut när vi själva är lediga. Det tog sin tid, men sedan kunde man gå hem och återgå till utställningsfixandet.

Under dagen hade det också blossat upp en ganska dramatisk mejlkonversation om vem som skulle hänga var. I samråd med två av lärarna gjordes det några mindre justeringar i går och det var när dessa ändringar skulle förklaras för resten av utställarna som det tog fyr. Kort sagt kan man bara säga att ett litet missförstånd om hur två personer skulle utnyttja tre väggar ledde till något som närmast var att likna vid ett mindre världskrig i e-posten. Till slut satte våra tre lärare ner fötterna och hävdade att de avgör var vi alla ska hänga på måndag, därmed basta. Det var bra att de lade in sitt veto, men tråkigt också att allt skulle urarta och folk bli ledsna och sårade när vi faktiskt hade lyckats placera ut alla.

Nåja, det är inte helt lätt att få det att fungera när det är nästan 50 personer som ska visa sina bilder och alla ju vill ha mesta och bästa möjliga yta för sig själv. Det är ju nästan så man hade haft lust att stämma upp i ”We shall overcome…” Men då hade man väl blivit lynchad.

Konsten att hålla sig till ramarna

Skola igen. Det kändes som om man knappt varit därifrån… Vi visade våra klasskamrater vad vi kommit fram till under gårdagens hängningsplanering och var alla skulle få hänga. Sedan har vi snackat lite praktiskt om vad som återstår att göra, ramning, montering, eventuell sponsringshjälp, inköp, pressutskick.

De flesta av oss har sprungit runt i huset och kollat in våra väggar, redigerat bilder och valt bilder. Efter lunchen har jag grejat med mina bilder, valt ut dem, gjort sista redigeringen och ställt storlek så allt är klart för att printa. Sedan har jag och min kurskompis K sprungit runt och kollat på ramar och krokar. När vi ledsnat på det gick vi till Hamngatsgallerian och köpte glass och sedan satte vi oss i Kungsträdgården. Sjyst avrundning på dagen! Man behöver glass när man försökt klura ut hur ens bilder ska hänga hur breda ramarna är, hur stora passepartouten ska vara och bilden. Det är inte en helt enkel ekvation att lösa.

Vilken vägg får jag?

Förutom att vi har gjort tidning i dag har dagen mest präglats av att idag var det den stora dagen för hängningsgruppen. Nu skulle hela vår utställning planeras, alla projekt skulle upp på väggarna och skolan fyllas med bilder.

Vi var sex tappra som satt beväpnade med kartor, projektbeskrivningar och sammanställda listor över alla deltagare och gick igenom alla skrymslen och vrår i skolan för att försöka hitta bästa möjliga platser åt alla. Det var ett rejält pussel och det tog dryga tre timmar att få ihop det. Vi tror att vi har lyckats och att vi har fått med alla. 🙂 Det är skönt att det är gjort och att vi nu kan komma i gång med alla andra delar. Det ska nog bli en utställning! En stor eloge åt alla som skrivit, ritat kartor, mejlat, förklarat, ringt, frågat, svarat och jobbat för det här. Heja oss!

Sommarens soliga dagar

Helg! Och sommaren har plötsligt kommit. Det var sol, sol, sol och närmare 20 grader ute! Jag tillbringade ett par timmar inomhus med att försöka karateplåta en sista gång innan utställningen, men jag kan inte säga annat än att det gick käpprätt åt skogs. Jag skulle öva med ringblixten, men det kändes som om det bara blev för mörkt, för rött, för kladdigt, för suddigt – kort sagt förfärligt.

Här är några bilder som väl kanske blev okej, men annars fick jag inte många rutor med mig hem. Och ringblixten kändes helt värdelös i den beiga lokalen, det blev bara fult. På ett sätt kanske det var bra för jag fick inga nya bilder att välja mellan. Jag har ju så svårt att bestämma vilka bilder jag ska ställa ut.

Jaja. Efter en mellanlandning hemma för att tanka in bilderna i datorn åkte jag ner på stan för att träffa min vän C. Vi fikade först på Sosta på Sveavägen. De har så gott kaffe! Sedan kikade jag på lite ramar i en butik precis utanför fiket och sedan strosade vi ner till Kungsträdgården för att kolla om körsbärsträden börjat blomma. De hade det och det var ju helt underbart. Jag gillar verkligen körsbärsblom! Det är nästan lika fint som tulpaner. 😀

Det var skönt att promenera runt på stan i solen bland alla människor och vi hamnade till slut i Tessinsparken där vi satte oss och drack öl i värmen. Snacka om perfekt dag!

Mätt och matt

Jobb. En tidning ska göras, sidor ska ritas. Det rullar på. Efter jobbet har jag varit ganska trött. Inte sett så många bilder, bara en på väg ut från entrén på kontoret. Jag gillar trapphuset med glastaket, den stora marmorhallen. Ljuset blir fint, mönstren på golv och väggar fångar mig.

Jag tror att jag är lite matt av att kursen håller på att lida mot sitt slut, det är utställningen som återstår och inte särskilt många lektioner. Det här var den enda bilden jag såg ordentligt idag.

Redovisning = utmattning

Idag var det dagen D som i slutredovisning av våra projekt. En maratondag när alla skulle visa upp sina grejor, berätta om sin idéer, tankar, utvecklingen, hur det började och vad det blev.

Det tog hela dagen, men det var väldigt bra att alla fick ordentligt med tid på sig. Några i klassen redovisade som bildspel, eller bara digitalt och i bildkollage. Men de flesta av oss hade printar som vi visade och som klassen sedan diskuterade runt. Vi hade också besök av Sara Arnald som kikade på våra grejor och gav respons. Det var roligt att ha med en utomstående, men samtidigt är det kanske inte allt i processen som framgår för en som inte varit med hela svängen.

Själv visade jag tjugo bilder plus två ringblixtbilder bara för att visa lite hur utvecklingen har varit. På ett sätt var det skönt att redovisa för att man äntligen kommit så här långt i projektet och man kan ana ett slut. Men samtidigt var det lite jobbigt att också se hur eländigt det ser ut. Det är färgstick hit och dit, bakgrunden är gul, karatedräkterna blåvita, folk är både röda och gråa i hudtonerna… My God! Hur ska jag kunna ställa ut det här? Det är ju svårt när folk har vitt på sig i gulsunkiga lysrörsbelysta gympasalar och man underesxponerar. Det blir en enda gröt av allting. Men jag får väl i alla fall glädja mig åt att det finns ögonblick och kompositioner som jag är stolt över att ha fångat även om resultatet på printen inte alltid är helt klockrent. Men sunket kanske också kan spegla de halvsunkiga gympasalarna där vi tränar? Man får väl intala sig det så man inte blir helt knäckt…

Så här i efterhand minns jag inte riktigt all den kritik som jag fick, när dagen var över kände jag mig helt hjärndöd och faktiskt lite deppig också. Sara Arnald påpekade vitbalansproblemet med gul belysning och blåa dräkter. Men jag fick beröm för jämn färgton i bilderna och för gemenskapen och humorn som finns i bilderna. Och att jag nått långt rent tekniskt och att jag typ var skolboksexemplet för projektarbete. Hålla fast vid ett projekt, plåta mycket och ofta, prova olika tekniker och lösningar och förhoppningsvis gå framåt. Det kanske räcker?

Hur som helst tycker jag ju om mina bilder, men frågan är vilka jag ska ställa ut? Och det där med hur många och storleken har inte klarnat heller. Men det kanske kommer. Ska försöka sitta i helgen och pilla lite med det.

Efter skolan var jag helt slut, som terapi gick jag till karaten utan att ta med kameran. Eller, jo, jag tog med digitalkompakten och knäppte några rutor efteråt bara för bilddagbokens skull. Men inget på träningen. Jag behövde bara träna för att rensa skallen. Tyvärr var det inte bara huvet som var trögt, även kroppen var lite ur fas, så jag hade inte så bra flyt. Men det var okej. Nu måste jag bara samla ihop mig och visa bilder i klubben också när jag gjort i ordning allt.

Massor med bilder och champagne

Idag var det skola igen. Vi inledde med lite tips och tricks i Photoshop, vi gick igenom hur man gör svartvitt, och lägger på brus. Vi fick lära oss en ny specialare när det gäller brus. Det var inte så krångligt utan väldigt bra. Det blev himla fint också!

Efter lunch så skulle vi gå på utställningar, först var vi på Gun Gallery och kollade in Anders Petersen. Sedan bar det av till Kulturhuset och Loretta Lux och Martin Bogren. Jag hade sett Loretta Lux förut, även Martin Bogrens svartvitta bilder om indiska män som ser havet för första gången. Massor med bra bilder och mycket att inspireras av inför vår utställning med hängning och printar. Man var lite mör i skallen efteråt, men det var en bra dag.

Sedan var det bara hem och pusta ut lite, vi var ett gäng i klassen (ungefär hälften) som hade blivit hembjudna till S för att inspektera utsikten i hans lägenhet på Kungsholmen. Det var magnifint trevligt och utsikten gick inte av för hackor. Vi åt, pratade, drack goda drycker och hade väldigt mysigt. 🙂

Att jag dessutom hade fått en flaska skumpa av S för att jag ordnade fram två Springsteenbiljetter gjorde inte dagen sämre. Den ska njutas vid nåt fint tillfälle!

Stilleben i hemmet

Idag har jag för en gångs skull hunnit anstränga mig lite mer med att plåta dagens dagboksbilder. Har gått runt i hemmet med ringblixten på och jagat bilder i närmiljö. Det går faktiskt att hitta bilder på det sättet också, det måste inte hända tokmycket runt omkring en.

Det är behagligt att få titta på saker på nära håll, utan brådska eller folk som stör en. Man kan öva sig i att komponera och att experimentera. Här är mina bilder, kanske inte de vildaste utflykterna, men i alla fall något. Jag gillar mina lampor. Och ett proppskåp blir nästan alltid snyggt. 😀

Bildval och griniga gubbar

Jag äter macka innan bion.

Jag äter macka innan bion.

”Sleep comes like a drug, in God’s country” sjunger U2. Well, jag började lördagen med att sova ganska rejält. Jag borde väl egentligen ha gått på karateträning och kanske plåtat lite mer, men eftersom veckan varit så upp och ner som den varit så låg jag helt enkelt kvar i sängen.

Senare på dagen blev det lite promenader innan det var dags att bänka sig framför burken och försöka välja ut bilder till slututställningen på GFU. Inte så lätt. Jag vaskade runt blad de 20 bilderna jag valt ut till redovisningen och det slutade med att jag satt med tre möjliga bildserier. Valet är långt i från klart, men jag har i alla fall börjat få någon rätsida på problemet. Det lär bli stressigt innan det här är över… Jag tror att jag ska ha åtta bilder, eventuellt sex. Men i vilken serie?

På kvällen var jag på bio och såg Gran Torino med Clint Eastwood. En väldigt bra film om fördomar, åldrande och generationsklyftor. Jag gillade den supermycket och Clintan var jättebra som den griniga gubben och Koreakrigsveteranen Walt Kowalski.

Klar med urvalet

Idag hade vi bildbehandling och snack inför slutredovisningen på projektet som sker nästa vecka. Jag fick hjälp av vår lärare att plocka ut 20 bilder och det kändes skönt att äntligen ha gjort det. Sedan har jag försökt bildbehandla så mycket som möjligt för de måste ju printas också.

Efter lunch har vi redovisat våra påskbilder. Det var kul, men alla upplevde att det varit svårt att ta genrebilder på det sättet. Det är lätt att det står en upp i halsen, att det blir för kitschigt. Samtidigt är det svårt att få den där extrema finishen på bilderna, det måste vara så tekniskt perfekt, så drivet. Hm. Inte riktigt min påse, även om jag faktiskt fick godkänt. Min påskliljebild fick bäst kritik, ägget var lite för grådassig medan påskkycklingen hade behövt bättre ljus.

Efter att lektionen var slut stannade jag i drygt 90 minuter till för att bildbehandla klart. Det var skönt att få det gjort, men gud så seg man blev i skallen. Till slut visste jag knappt vad jag gjorde. Men det blev klart.

Efter det fick jag åka på välbehövlig fest hos en god vän. Vi var fyra tjejkompisar som träffades, åt fantastiskt god mat, pratade om allt möjligt och bara hade trevligt. En skön avslutning på dagen!