It’s raining – but no cats or dogs

Måndag. Vädret är något bättre, mindre regnigt och på eftermiddagen skymtar till och med solen. Det är kallt och blåser och det kunde lika gärna vara september som juni. Då är det bara att retirera inomhus och försöka plåta det som finns till hands. Lucifer katt är en utmärkt modell när han behagar. Jag nöjer mig med det.

Försvinnande kort

En sådan där dag som bara försvinner. Regnet fortsatte ösa ner. Jag tillbringade morgonen med att tvätta och stryka och vips hade halva dagen gått utan att jag fått frukost. Sedan tog det någon timme att läsa tidningen så jag kom inte ut förrän på eftermiddagen. Det blev en fika på stan, det var allt. Sedan var det bara att dra sig in från ruskvädret igen. Hu.

Regnet det bara öser ner

Jaha. Ännu en dag med regn… Det bara skvalar dagarna i ända, känns som om det inte gjort nåt annat på evigheter. Det här är inte sommar, det är höst. Själv blir jag trött som ett murmeldjur och vill inte göra annat än sova. Men det blev några bilder i alla fall. På kvällskvisten träffade jag min vän A vid Hornstull, vi gick ner på Strand, gamla Street och satte oss och pratade över ett par öl. Det var trevligt! 😀

Avbildad

Idag gjorde jag ett ärende på lunchen, åkte in till stan och fotograferade mig för att förnya mitt pressleg. Det var lite omständligt. Den fotobutik som jag först hade tänkt utnyttja hade upphört, så jag fick virra runt lite innan jag hittade en ny. Sedan började det regna på vägen till Journalistförbundet så jag blev blöt. När jag skulle därifrån så hade närmsta t-banenedgång stängt så jag fick gå vidare, vilket inte gjorde mig torrare eftersom det regnade ännu häftigare…

Tur att jag plåtat mig innan så jag inte fick en bild av mig, våt som en dränkt katt som skulle förgylla mitt leg i 10 år. Nu ser jag rätt normal ut. Men jag hade nog precis som en GFU-kompis sa ”velat slänga på en kurva”. Jag är lite rödgul i hudtonen. Men det får man väl stå ut med. Det är ju bara en passbild. 😀

Två knäpp

Bilddagboken fyllde 6 månader i måndags. Det märktes inte direkt. Jag har bestämt mig för att fortsätta och köra ett år, det går liksom inte att sluta. Kameran är ju med överallt ändå. Ibland blir det många bilder, ibland färre. I helgen blev det ju en hel del så jag tycker nog att det jämnar ut sig i det långa loppet. Det blir ju bild varje dag.

Men idag måste vara något slags rekord i minimalism. Jag har tagit två bilder.Två knäpp. Inget mer. Låt vara att det blir fyra filer i kameran eftersom Lumixen envisas med att göra både en råfil och en jpeg när man plåtar i råläge. Men i alla fall.

Jag satsade på att bildbehandla i stället. Det är inga märkvärdiga snapshots, och ingen märkvärdig bildbehandling. Man kan ju inte göra vad som helst med en bild bara för att hotta upp den. Men det blev rätt okej ändå. Jag gillar det på nåt sätt.

Toalettbekännelser

Idag har varit en supereffektiv jobbdag. Jag har röjt upp efter gårdagens lämning, uppdaterat vår webbplats med hur många grejor som helst, skrivit överstående resultat och till och med redigerat ett uppslag, plus att vi haft redaktionsmöte. Det känns bra att ha fått mycket gjort. Det har också blivit lite tid för fotograferande. Två av bilderna är tagna på en av jobbets toaletter. Det är väldigt bra att plåta där, det händer så mycket. Jag vet inte om det är speglarna som gör det, men det inspirerar!

Snapshot

Jag har jobbat lite extra idag eftersom jag ska vara ledig halva dagen i morgon. Det blev ett rätt långt pass och lite tid över för fotografering. Så bilderna är få idag, men jag får försöka ta igen det under de kommande dagarna. Bilddagboken firar ju sex månader på måndag, så jag borde anstränga mig. Men jag har tänkt att jag nog ska fortsätta och köra på resten av året. Det är nyttigt för mig. Jag behöver öva, jag har lärt mig mycket under den här tiden. Det som börjar bli kinkigt är att jag vill lägga en del tid på att bildbehandla också, och då tar det tid. Det är ju bra att jag vill göra mer av bilden och tänker på presentationen, det är nyttigt för mig att photoshoppa, men det blir en lång process. Vikten måste trots allt ligga på själva fotograferingen och att lyckas där.

Nåja. Här är dagens bilder.

Under bron

Idag har det så klart regnat eftersom det är tisdag. Det var ju alltid ruskväder på tisdagar och torsdagar när jag gick på GFU, bara för att vi skulle få värsta möjliga fotoväder. Den trenden håller i sig. Jag smet lite tidigare från jobbet eftersom jag skulle göra en telefonintervju senare på kvällen. Det blev ju inte direkt mindre jobb, bara byte av arbetsplats. Men det var skönt för jag hann träna med balansbollen lite hemma först.

Hann också med att fotografera en smula på hemvägen från jobbet. Konstigt nog regnade det inte just då. Jag tog en sväng förbi Atlasområdet och S:t Eriksbron och plåtade lite gatukonst. Det fanns en massa nya målningar under bron, så det var kul att få sig en titt. Det ändras ganska ofta där.

På grönbete i regnet

Idag har jag varit på jobb, inte på redaktionen utan på fri fot. Jag åkte till Karlskoga och träffade enduroföraren Joakim Ljunggren som är bäst i Sverige och just nu tvåa i världen. Det tog drygt tre timmar att köra dit och det regnade rätt mycket på vägen. Jag pratade mycket med honom och hans pappa och kompletterade den intervju jag gjort i Västerås i helgen. Sedan var det fotodags. Artikeln ska kompletteras med arkivbilder från karriären så jag var mest ute efter att ta ett porträtt och lite extra detaljer och miljöer från Jockes hemmiljö och garaget där han tillbringar mycket av sin tid.

Det blev rätt okej trots att det regnade ute och det var rätt mörkt i garaget. Jag tycker att jag fick det att funka rätt bra med blixten. Sedan gick vi ut och tog lite bilder vid träningsbanan när det slutat regna.

På vägen hem tog jag även några egna bilder, jag stannade på en mack strax utanför Arboga för att fotografera. Egentligen hade jag helst stannat tidigare, för det var såna fantastiska molnformationer efter regnet. Himlen var ilsket blå och blytung, samtidigt som de forstade fram jättestora bulliga moln, solen sken, gräset var grönt och ja… Men det går inte att stanna mitt på motorvägen, så jag fick nöja mig med de här bilderna i stället.

När jag var tillbaka i Stockholm igen var det bara att lämna bilen i garaget och hasta i väg till terminens sista karatepass. Det var kul men jobbigt, jag var rätt stel och seg i kroppen efter all bilkörning. Nästan 50 mil tur och retur…