Racerpremiär

Pedalerna i, växla, hålla balansen...

Pedalerna i, växla, hålla balansen…

I dag var det dags. Första cykelturen med Bianchin. Jag har tillbringat en dryg vecka med att lära mig att få in skorna i pedalerna, vilket inte var helt lätt. Men nu har jag hyfsad kläm på det. En sko i taget. Så i dag klädde jag mig i full cykelmundering, byxor, strumpor, skor, cykeltröja, hjälm, handskar och bar ner Bianchin på gården. Efter lite tips från maken så var det dags att prova om jag kunde få in båda fossingarna i pedalerna. I rörelse.

Jag klippte in ena skon, tog fart, fick inte in den andra och välte genast. Som tur är har man ju en gång i tiden varit fotbollsmålvakt och kastat sig på grusplaner utan betänkligheter. Så när jag damp i asfalten gick det bra. Inga skador. Varken på mig eller Bianchin. Inte ens skrapsår. Skönt. Start i litet medlut, med order om att trampa i väg lite, gjorde att jag faktiskt kom i pedalerna. Efter några repetitioner klarade jag det. Sedan var det dags att trampa runt på vändskivan och försöka växla.

Jag tror att jag har fattat vänsterhanden (hela handtaget för att komma upp på stora klingan, lilla handtaget för att komma på lilla klingan). Men så var det ju det där med högerhanden… Hela handtaget blir större krans, lilla handtaget blir mindre krans. Vad som sedan är tung växel respektive lätt … det är fortfarande ett mysterium. Men det lär man sig nog.

Sedan trampade jag och maken ut på Rusthållarvägen. Det är ganska bra att det går att åka en slinga runt Bagis, bara man följer Rusthållarvägen–Byälvsvägen–Stångåvägen. Så där åkte vi runt. Jag fick ont i handflatorna. I nacken. Tårna domnade lite… Men det gick bättre och bättre. Jag övade att växla och bromsa.

Det gick inte så fort, högsta farten vi kom upp i var 36 km/h, men snittfarten var låg. Och det var ju inte det som var viktigt. Jag måste ju bara lära känna cykeln, fatta hur den funkar så får resten komma sedan. Jag inser att det kommer att krävas ganska mycket träning för kroppen att vänja sig vid sittställning och allt det där. För att inte tala om att jag måste börja öva på mitt rundtramp. Nå. Det finns lite att jobba med. Men nu kan jag i alla fall ge mig ut på små korta rundor på min lilla slinga. Tills jag vant mig.

Det blev fem varv runt Bagis på premiären. Och det kändes alldeles lagom för en nybörjare.

Sommar


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

20140524_paracordwDet har varit varmt hela veckan, men i dag var det verkligen högsommar. I maj. Tokigt. Jag ock maken gick en promenad i Bagisskogen och det fanns massor med fint att titta på. Däribland alla blommande tusenskönor som finns i gräsmattan utanför huset. Jag tog några bilder.

På kvällen har jag roat mig med att göra ett nytt armband. Ett så kallat paracord, fjort av fallskärmslina. Man knyter det med makraméteknik, ett plastspänne och fäster med lite lim. Superenkelt. Det är visst lite trendigt i friluftskretsar, som ett enkelt sätt att bära med sig ett par meter stark lina som man kan använda om man skulle hamna i nöd. Jag tycker mest att det är ballt att ha på sig.

Så jag beställde 30 meter fallskärmslina och knåpade ihop varsitt armband till mig och maken. De blev grymt snygga tycker jag!

Här är några blombilder jag tog när vi promenerade.

Makramé

20140520_skallearmbandwEfter senaste pysselkursen så har jag fått ny inspiration att göra armband. Jag var inne på Panduro för att köpa en grej och kom ut med brun läderrem, ett smyckeslås och en påse dödskallepärlor. Inget som passade att göra tennarmband av, så jag fick helt enkelt fundera ut något nytt.

Jag tänkte att makraméknytning kanske skulle funka, så det provade jag. Knytningen var kul, men lite trixig, jag fick göra om så det blev rätt antal knutar i ändarna och någorlunda jämnt. Det var lite pillrigt att fästa låset också, men det gick. Det blev ett rätt fräckt armband om jag får säga det själv. Provar det gärna igen, för det är enkelt att fläta in pärlor av olika slag i det.

Bildarbete


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

Har plockat upp lite gamla bilder och ägnat lite tid åt bildbehandling. Inget märkvärdigt egentligen, bara ett försök att göra något av sådant som har blivit liggande. Också ett sätt att fundera lite över arbetsmetodik, vad man gör och hur man ska förstärka känslan i bilden. Fundera på hur man vill att bilderna ska se ut. Det är inte alltid man har en så klar föreställning om detta, eller att man hinner jobba fram en speciell effekt.

Nå. Här är några bilder i alla fall på lite tulpaner jag hade hemma i vintras. Målet denna vecka är att bildbehandla lite varje dag.

På pysselkurs


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

I helgen var jag på fortsättningskurs i tennarmbandstillverkning på Folkuniversitetet. Samma lärare som när jag gick kurs på Medborgarskolan i höstas. Vi var fyra elever och det var hur kul som helst.

Denna gång fick vi lära oss fler mönster, lite tips på hur man flätar med pärlor, hur man gör josefinaknuten och hur man knyter armband i en slags rund knytteknik.

Det var sjukt roligt.

Vi fick också lära oss lite bra tips för hur man håller ihop flätor med många trådar (hundgummisnoddar) hur man gör läderändarna om man gör armband som bara består av tenntråd (klipp en t-formad läderbit, trä ”tappen” genom öglan, vik ner och vik över ”T-balken”, limma och sy ihop).

Jag flätade en makramévariant som jag provat själv tidigare. Nu gjorde jag den med tunnare tenntråd (0,25 mm i stället för 0,35) och så gjorde jag makraméknuten tre gånger per sida. Det gav ett spetsliknande utseende med större öglor på sidorna. Mycket fint! Jag köpte en bit cerise läder och har i dag syttihop själva armbandet. Jag valde att göra det med svart ögla och knapp, och svart kontrastsöm på insidan. Det blev riktigt fint! En ny favorit.

Armbandet i knytteknik var också väldigt roligt att göra. Men valet av tråd var kanske inte det bästa. Man klippte 5 meter tråd, delade den på hälften så man hade två 2,5 m bitar. Sedan trädde man på en ögla till ett lås och la de fyra tåtarna mellan varje finger på handen. Tråden i tumvecket tog man runt tummen, över tråden i pekfingervecket, skiftade och tog tråd nr 2 på insidan i handflatan, till nästa veck, över och skiftade med tråd nr 3 som man tog på insidan i handflatan, ner i lillfingervecket, över och skiftade med tråd 4 som man sedan trädde in i öglan man skapat vid tummen. Sedan tog man trådarna från lillfinger och mellanfinger vecket och drog åt vänster, samtidigt som man drog de två andra trådarna åt höger. En liten fyrkant bildades av trådarna, sedan var det bara att dra åt hårt och jämt och sedan börja om. På slutet trär man in spännet och när man ska fästa ändarna syr man in dem i korven som uppstått. Man får inte dra åt så hårt när man ska sy in ändarna utan lämna lite luft så nålen går igenom. Sedan limmar man eller bränner ändarna innan man klipper av dem. Min avslutning blev inte så bra, det blev en liten extra boll på sidan.

Nå. Man kan väva in pärlor eller små smycken med jämna mellanrum. Jag gillade knytandet, men slutresultatet blev inte helt bra. Kanske hade det varit bättre med två färger, eller en grövre tråd. Jag får väl prova igen. 🙂 Hur som helst blev jag sugen på att göra lite nya armband…

Cykel!

Min Bianchi! Jag tror jag ska döpa den till Faustino efter Fausto Coppi.

Min Bianchi! Jag tror jag ska döpa den till Faustino efter Fausto Coppi.

I dag har jag gjort något som fyllt mig med skräckblandad förtjusning. Jag har köpt en racercykel. Fåfäng och ytlig som jag är har jag såklart valt en Bianchi. Modellen heter Impulso och den har Shimano 105-komponenter.

Den är farligt snygg. Efter att ha fått med mig alla tillbehör som flaskställ, flaskor, sadelväska, däckverktyg, extraslang, cykeldator, strumpor och handskar klev jag ut på gatan med mitt fartmonster. Eftersom det är en racer har den ju pedaler för cykelskor. Jag har aldrig använd sådant tidigare, men jag skulle cykla hem hojen i vanliga skor. Det går det med, även om det kanske är lite obekvämt. Men feg som jag var ville jag inte starta direkt vid Hamngatan, utan jag promenerade till Slussen med maken som följt med som stöd. Och sedan promenerade jag lite till… Vid Skanstull kändes det lagom att kliva på hojen.

Ojoj! Det var ju inte ens nära hur det är att vardagscykla. Sadeln var högre än ett hus, styret var brett som en lagårdsvägg, det kändes oändligt långt till bromshandtagen och vingligt var det också… Jag klev av efter en bit, och gick lite till. När jag kommit till lite plattare terräng gjorde jag ett nytt försök. Ner med händerna i bocken, då nådde jag åtminstone bromsarna bättre. Men oj, då fick man ont i nacke och axlar bara av att försöka titta framåt! Sittställningen var sjukt ovan, men när jag hittat rytmen gick det i alla fall framåt. Och jag kunde svänga. Att växla verkade som rena grekiskan, men det slapp jag eftersom cykeln drev så bra att jag lätt tog mig uppför backarna som brukar vara en svettig pärs med lilla Svalan, min femväxlade cityhoj. Jag gick en liten bit för att undvika några höga gatstenar, men rullade på de sista 300 meterna hem. Det var coolt. Men läskigt!

Nu kommer nästa övning, att försöka lära sig sätta skorna i pedalerna. Efter ett snabbtest hemma, inomhus, visade det sig vara lättare sagt än gjort. Så det tar nog lite tid innan jag kommer ut igen. Men förhoppningsvis kanske maken kan ställa in sadeln lite bättre och jag kan lära mig växla nere på vändskivan på gården. Det vore kul om jag kunde ha lärt mig ta mig runt på mitt fartmonster till september. Då går motionsloppet Sthlm Bike som är på 42 km. Jag körde det i fjol på lilla Svalan, det var en njutning (eller snarare skitjobbigt för benen) och en underbar bana. Jag vill gärna åka igen, nu på en lite bättre cykel så jag slipper kämpa så mycket. Förhoppningsvis kanske jag kan vara bättre tränad också. 42 km är det längsta jag någonsin cyklat, innan dess är 22 km (t&r jobbet) det mesta jag kört på en dag.

Nytt armband


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

Har pysslat lite. Det var ett tag sedan jag gjorde tennarmband, men maken har haft ett önskemål som jag äntligen gjort till verklighet. Han ville ha ett brunt armband och så gillade han mönstret jag gjort på ett armband åt mig själv. Det är en fyrfläta där man flätar in vanligtvis en skinnrem men jag tåg två tenntrådar i stället och laborerade lite med färgen på trådarna. Och så är det två enkla treflätor på utsidan. Tre flätor alltså och ett lite bredare armband på antikbrunt renskinn.

Det blev faktiskt riktigt bra, även om jag var lite ringrostig och koppartråden gick upp i ena änden så jag fick fläta om lite när jag egentligen skulle sy fast flätan på skinnet… I helgen ska jag på kurs på Folkuniversitetet för att lära mig nya mönster. Ska bli kul. Kanske blir en liten nytändning, för jag har som sagt inte gjort några armband på ett tag. Men det finns ju också gränser för hur många man kan göra åt sig själv. 🙂