Plåta, prata, prata, plåta…

Idag har jag träffat en av mina bildfångarkamrater, en kurskompis från Fånga Bilden-kursen som jag gick på i Kalmar. På Fojo. Meningen var att vi skulle ha varit ett litet gäng som plåtade, pratade och umgicks, men vi blev alltså bara tvåens. Nå, det gick bra det med!

Kolla in bilderna här. I slutet på maj gör vi ett nytt försök med en afterwork i fotografins tecken. Hoppas att vi blir lite flera då. 🙂

Full rulle i skogen

Var på jobb i Vimmerby i går. SM i enduro, andra deltävlingen. Lång resa och lite halvknepigt att plåta, men det är alltid roligt att vara ute på tävling. Det blev några bilder… Nu har man i alla fall rekat lite eftersom årets Novemberkåsa kommer att köras här. Kan bli spännande!

Vintern har rasat ut, men kommunisterna är kvar

Igår var det Valborgsmässoafton. För de flesta innebär Valborg en halv dags arbete innan man är lös och ledig och hinner springa till Systembolaget. Själv jobbade jag heldag och hann precis med en vända till bolaget innan hemgång. Det blev ingen eld för min del, det småregnade och jag var för trött för att masa mig ut och titta på brasor, barnfamiljer och öldrickande ungdomar.

Ingen större förlust kan tyckas, men det är en sak jag verkligen saknar. Sången. Jag vill höra ”Vintern rasat” med en hejig manskör, jag vill se den späda vårgrönskan och känna den där rysmysiga känslan av bleknad vårsol blandat med kylslagen vårkväll. Känna lukten av eld och grillad korv samtidigt som öronen och fingrarna blir röda och kalla. Helst ska det vara lite snö kvar också.

Men det blev ingen sång igår. Inte ens på tv. I rättvisans namn borde jag väl skylla mig själv, vore jag nu så sugen på att höra vårsång så hade jag väl släpat mig i väg till nån park och lyssnat. ”Hur svårt kan det va? Gå i väg och lyssna och sitt inte här och gnäll.” I stället funderar jag på om det inte finns nån ambulerande manskör som man kan ringa efter. Kör med hemkörning liksom. Om jag ringer, kan de inte komma och sjunga ”Vintern rasat” utanför mitt fönster? Jag skulle applådera vilt och sedan kunde jag bjuda så många som ryms, på kaffe i mitt kök. Det vore toppen.

Så här dagen efter, på första maj, tog jag en promenad på stan och noterade förberedelserna inför demonstrationstågen. Efter en avstickare ut på Djurgården passerade jag Sergels Torg precis när Sven Wollter avslutat sitt tal i samband med Kommunistiska partiets majtåg.

Nog för att jag själv är mer röd än blå när det gäller partipolitik, men jag måste säga att det kändes lite förlegat att se armbindlarna med hammaren och skäran.

Men ideologierna är uppenbarligen inte döda än, Wollter fick skriva autograf åt en ung beundrare. Men var det skådespelarens eller kommunistens signatur hon önskade sig mest?

Ich habe ein koffer in Berlin…

Fotosidan är uppdaterad med lite bilder från min senaste utlandsresa. Jag var i Berlin precis i månadsskiftet februari-mars och planerar att resa tillbaka om några veckor.

Jag hoppas att våren har kommit så man kan spatsera under träden på Unter den Linden! Man kanske till och med kan sitta på en uteservering och dricka tyskt öl och äta fläsklägg med ärtpuré. Mums! Hur som helst ska det bli trevligt att åka tillbaka, kanske kan man få en skymt av världsberömde isbjörnen Knut på Berlin Zoo.

Våren och nya bilder

Det börjar bli vår. På Nordiska Trädgårdsmässan i Älvsjö skyltade man redan för några veckor sedan med diverse olika sippor inomhus. (Se bilden)

Nu finns sipporna ute också. Ett par tuvor med vitsippor står i backen bakom vårt hus. Jag har passat på att lägga in lite fler blomsterbilder på Fotografisidan här på webbplatsen. Kolla in dem!


Körsbärsblommans dag

Förra helgen, närmare bestämt i lördags firades körsbärsblommans dag i Kungsträdgården i Stockholm. Japanska föreningen stod för merparten av underhållningen, det var kimonovisning, en japansk damkör sjöng, det lästes haikudikter och en svensk ensemble spelade taikotrummor.

Det var också uppvisning i kyudo, traditionellt bågskytte. Det blev några bilder med den lilla digitalkompakten, trots att det blåste snålt var det ganska mycket folk i Kungsan och tittade på arrangemanget. Det var väldigt fint med alla körsbärsträden som blommade!

sakura4w kyudo2w

Grönt är skönt

Det här är en blogg som ska handla om vardagliga äventyr, fotografering och lite ditt och datt. Främst är det nog att räkna som en fotoblogg.

Så här under vårvintern när vädret varit allt annat än vintrigt och vackert har jag tröstat mig med blommor. Som tur är börjar det vända, solen är på väg tillbaka, men ibland är det skönt att smita in någonstans där det är varmt och skönt och man dessutom kan njuta av gröna växter.

Några av mina smultronställen har varit mässan Rum & Trädgård i Sollentuna, Bergianska trädgårdens växthus, Tulpanens hus i Åkeshov och Nordiska trädgårdsmässan i Älvsjö.

Journalistisk, musik och polaräventyr

Jag heter Johanna Mörtberg, är uppvuxen i Luleå men bor numera i Stockholm. Jag är journalist och arbetar som reporter, fotograf och redigerare på tidningen Svensk Motorsport där jag bevakar enduro och trial.

Innan dess jobbade jag drygt fem år på Lokaltidningen Mitt i Stockholm AB där jag var deltidsanställd som redigerare och reporter. Jag har också arbetat som gästlärare på Luleå Tekniska Universitet. Från hösten 2001 till hösten 2004 undervisade jag i filmvetenskap och mina huvudsakliga kurser var filmhistoria och vetenskapligt skrivande.

Tidigare har jag också frilansat en del, jag har skrivit mest om naturvetenskap och polarforskning, men även gjort resereportage. 2001 reste jag runt i Japan i en månad och 2004 var jag på Madagaskar i tre veckor. Några av de tidningar jag har skrivit för är Svenska Dagbladet, Metro och Naturvetaren. Just polarforskning intresserar mig väldigt mycket och det är ett ämne jag gärna skriver om. Jag har varit på Svalbard sex gånger och vill gärna åka till Grönland. Men min största dröm är att följa med en svensk forskarexpedition till Antarktis och att skriva om det.

Jag håller också på med att göra en tv-dokumentär. Tillsammans med Ingela Hjulfors-Berg jobbar jag med en dokumentär som handlar om svenska Springsteenfans. Tanken är att det också ska bli en fotobok av detta. I vår dokumentär vill vi fånga hängivenheten, glädjen och kärleken fansen känner inför Bruce Springsteens musik genom att följa fansen i deras vardag och inför konserterna. Här kan du läsa mer om vår Springsteenfilm.