by

Porträtt, porträtt…

Idag har vi haft redovisning på våra reportage. Det var givande, vi var indelade i par där den ena parten skulle ge positiva kommentarer och den andra parten skulle kritisera, fast på ett konstruktivt sätt. Det var väldigt bra. För egen del visade jag lite för många karatebilder, men det var medvetet, för att höra vilka klasskompisarna skulle välja bort.

Här är de bilder jag visade:

Jag fick bra kritik för actionbilderna, för att jag utvecklat och kompletterat sedan förra genomgången. Men den största missen var att jag saknade ett riktigt ordentligt bra porträtt. Det visste jag ju innan att jag troligen skulle få höra, men nu vet jag att det är det jag ska jobba vidare med.

På kvällen, efter skolan var det träningsdags igen, så det blev några bilder till.

by

Bollen är rund, kanske även motorsporten?

Idag har vi haft inspirationsdag på jobbet. Hela dagen. Arbetet handlar om att utveckla och renodla vårt tidningskoncept och det är väldigt roligt och stimulerande. Som gott exempel hade vi fått varsitt exemplar av fotbollsmagasinet Offside som jag sedan specialstuderade på kvällen.

Jag anser mig inte vara något fotbollsfreak, även om jag är hyfsat intresserad, men den här tidningen var verkligen tokbra! Massor med långläsning, roliga och spännade texter som gjorde att man fick se på fotboll på ett nytt sätt. Det var sannerligen intressant, det fanns massor med grejor att ta efter och stöpa om så det passar oss. Kul!

Att det fanns så många likheter mellan hur man kan se på fotboll och hur man kan se på motorsport visste jag inte. 🙂 Det var en härlig överraskning!

by

Karateplåtning

Idag var det tillbaka i skolan igen. Det var roligt att träffas igen efter en lektionsfri vecka, det var ju sportlov förra veckan. Vi pratade först en del om utställningen i maj, vi utsåg några ansvariga som ska ha kontakt med de andra klasserna, vi kikade på lokalerna och funderade hur man ska göra det hela. Det blir kul, men en utmaning!

Sedan gick vi tipspromenad och svarade på kluriga fotofrågor som vår lärare ordnat. Efter lunchen bar det av till Moderna Museet för en titt på Andreas Gurskys utställning. Den var fin, men stor. Jag måste säga att jag gillade hans tidiga verk bättre än de nya, de är lite för överlastade. Men det finns en del bilder jag gillar, hans F1-bilder och bilderna på racingbanor i öknen. Men det var lite mycket, man gick nästan vilse…

På kvällen har jag varit på karaten och bara fotograferat. Vi har ju redovisning på torsdag, så jag måste komplettera. Efteråt blev det en hel del bildbehandling eftersom jag måste skicka bilderna till Crimson för print, så det blev rätt sent innan sängdags.

by

Ljuspunkt

Så var det måndag igen och tidningsmakardags. Första gången vi gör det på fyra personer. Nå, det gick vägen utan problem, vi låg väldigt bra till så det var inte något krångel. Men nog kändes det allt lite märkligt att kollegans stol stod tom.

Det blev tid över att umgås på kvällen och det kändes fint. Man behöver inte jobba så man dräper sig. Det tackar vi för.

by

Tulipomani

Idag har det varit en strålande vinterdag med solsken, ett par minusgrader och snö ute. Sagolikt. Jag och en kompis har besökt Tulpanens hus i Åkeshov och deras årliga tulpanutställning. Det kan bara beskrivas med ett ord. Tulpanomani. Det är helt fantastiskt. Man kan inte sluta titta på dom. Man vill äta dom. Man vill krama dom. Man vill köpa dom. Allihop.

Det är inte klokt att det kan finns så många olika färger, former och sorter. Man blir lika förvånad varje gång. När vi hade kikat igenom utställningen två gånger så fikade vi lite och sedan köpte jag en bukett med tulpaner. Några gula, några röda och några gulröda. Jättefint! Utställningen pågår månaden ut och jag tror nästan att jag måste åka ut igen. Det är så himla roligt att plåta tulpaner. Även om vinkeln kan bli ganska lika, så går det liksom inte att få nog.

by

Tulpaner och tranor

Idag har jag varit och lördagstränat. Det är roligt med karatepassen på helgerna, de är lite annorlunda. Och det är roligt att köra hojo undo och kobudo. (styrketräning med redskap respektive redskapsträning). Jag börjar faktiskt komma ihåg bo-katan kumibo! Okej, detaljerna är fortfarande rostiga, men jag börjar klara av att göra grunden själv, utan att tjuvkika. 😀 Skoj! Shishi är också roligt, jag gillar styrketräningen för armar och axlar, även om jag fortfarande är rätt klen. Det kommer att ta tid att bygga upp sig igen.

Sedan verkar jag också ha fått mitt djur nu. Sensei har sagt till mig några gånger nu att ”träna tranans teknik”. Det finns väl antagligen vissa fysiska likheter, långa gängliga ben, lite styltig till sättet men det kan nog passa. Fast jag känner mig inte direkt som någon Karate Kid. Är det nu man ska börja hoppa omkring på sådan där pollare av trä och och öva sparkar i ansiktshöjd? Mamma mia i så fall… Blir till att fundera kring teknikerna lite mer och kanske också försöka kolla lite naturfilm. Det är nog på tiden att spana in David Attenboroughs serie om fåglarns liv och bli lite inspirerad. 🙂 Sedan jag kanske blir lite mer redo för Karate Kid och ”wax on-wax off”. Men det är faktiskt bra filmer, de fångar mycket av Goju ryu-stilens känsla och filosofi. Så man ska inte bara göra narr av dem.

Hur som helst har jag tulpaner hemma igen. Det märks i bildskörden.

by

Fem elefanter blev fyra myror…

Idag slutade kollegan T på redaktionen och vi går från att ha varit fem till att bli fyra. Känns märkligt. Man undrar också hur det ska gå att göra tidning framöver. Men det blir ju alltid en tidning, så det kanske inte är så mycket att fundera över. Hur som helst, trist är det. Det blev en lång dag på jobbet och inte så mycket plåtat. Dagen får illustreras av ett något sent kvällsmål som bland annat innefattade ett par finncrisp… Redaktionslivet lär också bli lite mer torftigt nu. Av de fem elefanterna är det bara fyra myror kvar. Under min tid på tidningen har vi i snitt minskat en person om året… Hu.

by

Snö, snö, mera snö!

Det känns nästan lite konstigt att ha sportlov och därmed vara befriad från undervisning på GFU. Ingen skola. Och eftersom det är sportlov även för karaten blir det inget projektplåtande heller. Irriterande. Tyvärr har det också medfört att jag inte gjort ett smack inför reportageredovisningen om en vecka. Men jag tänker att jag hinner. Jag hinner plåta på träningen på lördag, och på tisdag. Någon gång däremellan hinner jag väl välja och göra i ordning de bra bilder jag redan har. Eller? Har jag blivit tidsoptimist?

Nå, jag har i alla fall gjort två positiva saker i dag, förutom att jag jobbat som en liten gris. Jag har köpt nytt kort på Friskis & Svettis som jag invigt med ett styrkepass och så har jag varit ute och plåtat. När jag kom hemfrån träningen yrde det snö i luften, det var så härligt och vackert. Jag vet inte vad det är, men jag går igång som tusan på att plåta när det snöar. Särskilt med blixt. Jag gillar den där känslan av enslighet, tystnad och uthärdande som uppstår när det snöar massor. Stora lapphandskar, det är varmt, vått och slaskigt. Det blev en kort promenad, men en hel del bilder som jag tycker om. Borde kanske börja behandla dem mer, men än så länge handlar bilddagboken mest om att göra bilder. Photoshoppandet är något helt annat.

by

Ljuset i tunneln är långt borta

Vi trummar på som vanligt på jobbet. Tidningsmakeriet är på gång igen, vår kollega T slutar på fredag och det känns konstigt. Men vi gör tidning som om ingenting i världen hade hänt. Artiklar skrivs, bilder behandlas och sidor redigeras ändå. För det blir ju alltid en tidning. På nåt sätt.

Jag är en latmask med fotograferandet. Jag har helt trillat ur min positiva våg som jag hade i julas när jag var hemma. Då hängde kameran med överallt och jag såg bilder överallt. Det var inte svårt att sugas in i bildvärlden och hitta intressanta saker att fotografera. Nu orkar jag knappt höja blicken för att titta. Jag ser mig själv och rulltrappan i tunnelbanan. Kanske ska jag se ljuset snart?

by

Fettisdag och temlor!

Idag är det fettisdag. Då måste man så klart äta semlor och efter jobbet åkte jag som så många andra till Vete-kattens bageri för att köpa semlor. Det var helt galet. Det var cirka 80 personer före mig i kön när jag kom dit. Som tur var gav en kvinna bort sin kölapp för hon orkade inte stå kvar, så då kunde jag avancera i kön. Det är kanske galet att stå och köa i säkert 30-40 minuter för att köpa en semla, men jag tycker att det var värt det. Semlor är så gott!

Jag har också min pappa på besök, men jag har knappt sett till honom eftersom han jobbat osunt mycket med att färdigställa en offert för en kund. Hu… It-branschen är inte nådig när det gäller arbetstider.