Naturnära i storstan

Har varit på stan idag och kollat utomhusutställning. Claes Grundstens formidabla bilder från Sveriges nationalparker var utställda på Raoul Wallenbergs torg. Underbara naturbilder! Jag kan faktiskt skryta med att jag intervjuat Claes för Mitt i-tidnignarnas räkning då han var aktuell med sin bok om Tyrestaskogen. En mycket sympatisk man.

Det var väldigt kul att se hans bilder och jag kikade ganska mycket på hur de var hängda också. Liten tunn svart metallram på de stora skärmarna. Snyggt. Men det stod inget om vem som gjort printarna. Man blir ju lite nyfiken. Eftersom de hänger utomhus så måste de ju vara väderbeständiga, så antingen är de tryckta på något speciellt material eller så har de ytbehandlats extra mycket.

Bilderna går att kika på fram till den 14 september, så passa på och njut av superfina naturbilder från hela vårt avlånga land.

Ljuspunkt

20090821_kl1828wDagen har ägnats åt kompledighet, hemmapyssel och besök av toalettreparatör som fixat så toaletten inte längre läcker. Skönt!

Men felet var ju så löjligt! En robot trycker fast en plastmoj under tanken när toaletten tillverkas, men blir det inte ordentligt gjort lossnar plastmojen efter cirka ett halvår och det börjar genast rinna vatten ur tanken. Reparatören skruvade loss tanken, bytte plastmoj och tryckte dit den med handen, skruvade tillbaka – och vips – funkade allt igen. Som tur var kostade det inte en spänn att laga. 😀

Jag har inte plåtat så mycket på grund av allt pysslande, men när jag väl tog mig ut ur lägenheten blev det i alla fall en bild.

Avtryck

Fotohistorien är full av fotografer som gör avtryck eller tar intryck. Vissa personer tar utvecklingen ett steg framåt genom sitt val av teknik eller genom sitt sätt att skildra sina motiv. Andra tar intryck av tidigare stilar och gör dem till sina egna och utvecklar sitt eget bildspråk.

Vad är det som avgör vilken sorts fotograf man blir? Präglar man andra eller blir man själv präglad? Helt säkert hänger det ihop med ens personlighet. Det tar tid att lämna avtryck. Desto lättare kanske att ta intryck av något. Ett ämne, en genre, ett motiv. Tre minuter ”face down” på spikmattan gör det fullkomligt glasklart att jag inte är typen som gör avtryck. Snarare är det spikmattan som gör sina bokstavliga intryck i mig. Hela mitt ansikte är fullt av små kratrar, små små pigghål. Kanske kan det frigöras något genom de där pigghålen? Time will tell…

Fakirliv light

Idag har det varit lugn söndag. Har bara tvättat, pysslat lite hemma, promenerat och kört ett gympass på Friskis. Jag lyckades ju ta fel tid till gympan, jag kom en timme för tidigt, sen när jag återvände var passet fullt så då fick det bli gymmet. Sedan har jag legat på min spikmatta. Har testat ansiktet (det gjorde lite ont på öronen faktiskt, men jag låg inte så länge, det var bara lite övning) och fötterna. Fötterna kändes rejält, men jag ska testa en kompis råd att sitta på en stol så det inte blir så mycket tyngd på fossingarna i början. Man måste ju få en liten mjukstart i alla fall. 😀

Fasad

Inte så många bilder idag. Men jag gillar bilderna på Trossens fasad där solen kastar skuggor så gatlampornas skuggor avtecknar sig på den gula plåten. Jag läser det senaste fotobokskapet från Paris, Autoportrait av Martin Parr. Han har låtit fotografera sig av lokala fotografer på olika platser runt om i världen. Självporträtt på riktigt klyschiga sätt, alla möjliga tekniker och kvaliteter. Det är knasigt, fult, galet och väldigt roligt. Men samtidigt värdigt också. Kanske något att ta efter?

Det är intressant vad dessa porträtt av Martin Parr säger om stereotyper, klichéer, fasader, roller. Vilka är vi och hur vill vi se ut?

Kvällspromenad

När man jobbar hela dagen blir det inte så mycket tid att tänka på bilder. Eller rättare sagt på egna bilder. På jobbet handlar det ju om ord och bilder mest hela tiden. Jag går kvällspromenad och solen skiner mjukt och guldglänsande. Det är fint. Jag hittar några egna bilder bland träden och leksakerna.