Såg det här när jag promenerade bort mot Marieberg. Ljust, långa skuggor när jag gick över Rålis.
Det är jag som kastar skuggan. Jag gillar den här bilden. Det går att hitta fina motiv trots att det mesta är rätt grått. Snön är borta, men allt är gult, grått och fjolårsblekt.
Och så över allt detta en stenhård, knivskarp sol som avslöjar allt. Det är tur att det inte syns hur blekfisig man är. 🙂
Idag har jag träffat min vän K. Vi skulle ut och fotografera, först åkte vi en tur till Åkeshov för att se om Tulpanens hus månne hade utställning. Men icke. Stället hade bytt ägare så nu är det slut med tulpanutställningar, det är bara blomsterförsäljning och kafé där nu. 🙁 Trist.Var ska man nu gå för att få sin tulipomani tillfredsställd?
I stället åkte vi till Thorildsplan, klev av och promenerade mot Essingen. Vi gick strandpromenaden runt och lyckades faktiskt hitta en del bilder på vägen trots att det var mulet, rått och så grått som det bara kan vara i februari-mars. Men även det fula kan bli lite fint ibland. Det behöver knappast sägas att det blev mycket svartvit plåtning.
Här är några rutor.
Kungsgatan firar tydligen 100 år. Jag råkade se denna bild, massor med pynt, och ett par stora bilder och information om gatans historia under de båda valvbågarna häromdagen. Piffigt! Och fint! Kungsgatan är en av mina favoritgator.
Ibland är det bara så himla fint när man är ute och promenerar. Jag går den vanliga rundan runt Kungsholmen, har kanske varit en sväng och slängt något skrot på Preemmackens miljöstation. hur som helst är solen på väg ner och Västerbron blir en slagkraftig siluett mot den ljusa himlen.
Jag är en sucker för sånt här. Det kan inte hjälpas. Jag tycker det är vackert.
Promenerar lite. Går runt halva Kungsholmen, längs ”Hurtigrutten” som Plura kallar promenadstigen som går längs vattnet. Det blir lite bilder, som hastigast också. Nuförtiden blir det mest plåtat med mobilen. Kanske för att den alltid är med.
Det är lätt gjort, att plåta med mobilen, bara hala upp ur fickan. Och nu för tiden är det så vanligt att ingen knappast reagerar. Kanske tittar de och försöker förstå eller se vad man fotograferar. Det är lite gulligt.
Den här gillar jag. Gatukonst på en dörr nere på Kungsholmsstrand. Så nära min gata, men ändå långt, långt bort. Är man inte lite som en pingvin ibland, rullar fram, lite lätt på svaj? Även om det här mer liknar en blåfotad sula…
Sommarvärmen har behagat komma fram, långt tidigare än väntat. Denna kokheta dag bestämde jag och min vän K oss för att ses och kika hur det gått med blomningen i Bergianska trädgården. Sagt och gjort, vi hoppade på bussen och åkte dit.
Det visade sig att det fanns en hel del blommande träd och buskar att kika på, ormbunkarna höll precis på att rulla ut sig medan tulpaner och irisar passerat sina högtidsdagar. Vårlikt, men mycket mer att vänta, således. Men det var toppen att flanera i solen, känna svalkande vindpustar och motionera avtryckarfingret på kameran en smula. Sedan gick vi och köpte glass, det var välbehövligt eftersom det var så varmt inne på Plantagen-butiken att vi nästan smälte båda två.
Jag promenerar till Marieberg för att arbeta, det är lunchdags och solen skiner, det är en av de första vårdagarna som man kan ana värme, sommar och förväntningar i luften.
Jag passerar bygget vid Fridhemsplan, det har växt upp ett stort bostadskomplex, med hotell nära Rålambshovsparken, men det är inte färdigt, det byggs mer och lyftkranarna svävar som stora fåglar i den klara luften. Klart man måste plåta dem!
Jag tycker att det är grymt coolt med kranar, byggställningar och sånt där, det kan bli så läcker med former och linjer. Hur som helst är det en upplyftande syn på väg till jobbet.
Det finns inte mycket att säga egentligen. Jag har gett mig den på att det ska bli några sjysta hipsta-bilder av hus i kvällsljus. Så jag plåtar det som bara den. Det finns några bilder som jag tycker om fast de bara är snapshots.
Passade på att rocka loss rejält med mobilen på vägen till t-banan och vidare på vägen hem till T. Det blev faktiskt ganska bra tycker jag. Lite diffusa miljöbilder, men med sjyst känsla. Och ändå går man bara runt med telefonen och trycker av lite så där slumpmässigt. Det är långt i från bra kamerateknik, man bara siktar och trycker, knappt det. Rörelseoskärpa, skakigt, dogma.
Men lite coolt ändå. Kolla här.
T och jag åker in till city för att gå på Fotografins Hus på Skeppsholmen. Men innan vi slinker in och tittar på fotografier spankulerar vi längs kajen och tittar på båtar. Det är sol, varmt och vackert. Och på Fotografins hus får vi trevliga upplevelser i form av Margeritha Spiluttinis bilder av byggnadsverk i alperna.
Vi avrundar med att gå och sätta oss på fartyget Af Chapman och äta lunch. Caesarsallad för T och fläsk med löksås för mig. Toppengott! Sedan åker vi hem till förorten, grillar kött, steker champinjoner frasiga med smör och vitlök och äter en kungligt god middag. Ibland behöver man inte bege sig så långt för att skaffa sig nya perspektiv på tillvaron.