I skuggan

Jag har fortfarande rätt ont i ryggen ibland, så här en dryg vecka efter smällen. Det märks tydligast när jag försöker träna karate, jag känner mig som en skugga av mig själv. Jag är stel, det gör ont och vissa rörelser bara går inte att utföra. Kvällens träning blir ett lätt pass för min del, jag kan inte ta i så hårt fysiskt som jag skulle önska, det blir mycket form. Men det ger väl förhoppningsvis också någonting. Jag hoppas att det ska lossna snart och att jag blir bra.

Soft söndag

20091011_kl1434wDet blir en stilla dag med besök hos en vän, lite film, lite idrott på tv, lite mat. Inget märkvärdigt. Men ändå så avkopplande och njutbart, precis som en söndag ska vara innan det är dags för en ny vecka.

Låt hjärtat vara med

20091008_kl0744wNär det gäller fotografi så brukar man ju förr eller senare komma in på det där som handlar om ens egen stil. Hur man hittar motiv och bilder som berör. Oftast brukar svaret på hur man ska finna sin egen stil vara att man ska plåta sådant som engagerar en, eller bege sig till platser som betyder något. Helt enkelt att man låter hjärtat vara med. Banalt, men långt i från lika enkelt att följa alla gånger.

Det är mycket som ryms i hjärtat, men långt i från allt kommer fram och blir tydligt så man kan göra bild av det. Ibland är det lättare, ibland svårare. Ibland önskar man bara att man kunde ta ett litet piller så att allt klarnade och man visste vad man ville, kunde och och borde göra. Eller är det bara så enkelt att det är precis som Beatles sjöng? All you need is love…

Friserat

20091006_kl1039_2wAtt gå till frisören triggar driften att självporträttera. Jag knåpar runt med kameran och försöker plåta min frisyr, men det är svårt att hitta någon vettig vinkel när man inte kan titta i sökaren själv. Mina misstag blir intressantast, lustigt nog. Men det kanske inte är något att skämmas för?

Bättre att beskära

Idag blev det fyrkantiga bilder. Absolut inte planerat i fotoögonblicket, snarare ett resultat av att det kom med saker som inte borde ha kommit med när slutaren smällde igen. Ibland kan man rädda sig undan klantigheter med hjälp av beskärningen.

Självbilder

För ett tag sedan fick jag en kommentar av mina fastrar som hade kollat på min blogg.  ”Varför är det så många självporträtt”, hade de undrat och kommit fram till att det måste ha med tillstånd att göra. Visst, man ska ju kolla med folk att det är okej att lägga ut bilder på dem på nätet om man tar porträtt, men oftast behöver man inga modellreleaser. Men för egen del så har det inte med det att göra. Skälet till att det blir en hel del självporträtt är den enkla anledningen att ibland har man inget annat fejs än sitt eget att ta till när dagen lider mot sitt slut och ingen dagboksbild ännu är tagen.

Dessutom är det ju oftast enklare att modella med sig själv, för man vet ju hur man vill ha det och behöver inte bängla så mycket. Men sedan tycker jag faktiskt att det finns en poäng med att skildra sig själv då och då. En undermening i fastrarnas kommentar var att det nästan var lite förmätet att plåta sig själv titt som tätt. Det kan man tycka. Särskilt om man är medelålders tornedaling och uppfostrad med att ”man ska inte”. Nu är inte mina fastrar några kuvade personer och de menade inget illa med kommentaren. Men jag är glad att jag plåtat mig själv en massa under de här månaderna jag bilddagbokat.

När jag gick på GFU för ett år sedan fick vi i uppgift att plåta oss själva som vi var för tio år sedan, som vi var då och som vi trodde att vi skulle vara om tio år. När jag gick tillbaka i minnet insåg jag att jag knappt hade några bilder av mig själv för tio år sedan. Det tyckte jag var synd. Jag tänker också på Andreas Ackerup som tog ett självporträtt varje dag i tio år. Det är egentligen otroligt häftigt. Han gjorde det för att se sin egen förändring. Sett i det perspektivet är de självporträtt jag då och då tar och lägger upp här mer slumpartade. De kommer när de kommer och visar delar av min vardag. Många gånger pekar de också på den där processen att avbilda sig själv. Hur som helst gillar jag det. Och det tror jag att fastrarna också kommer att göra. Allt har sin tid.

Inga ursäkter

20090926_kl0845wJag har visst hamnat i det där naturfacket igen, fast det blir inte riktigt seriöst. Borde dra ut på tur på riktigt och plåta istället. Inte bara fuska i skogsdungen mellan hus, t-bana och ordnade gräsmattor och planteringar. Men ibland blir det ju så det blir. Man hinner inte, orkar inte, för man jobbar för mycket, tränar för lite, umgås inte så mycket som man borde eller önskar – eller vad det nu är för ursäkt som är aktuell för stunden. Så det här blir dagens bild. Utan ursäkt. Det blev inte bättre än så här. Idag.

Upp och ner

Träffade mina GFU-vänner  idag på Babajan på söder. Vi åt god mat och pratade foto. Det var kul! Det bästa är också att vi planerar att göra en fotoresa tillsammans. Målet är Gotland en helg i november, jag hoppas att det blir av och att så många som möjligt kan hänga på. Det vore superkul att umgås och plåta järnet under en helg.

Vi pratar också om att jobba för en utställning tillsammans, så snart måste vi börja spåna på teman, leta lokal och allt som måste fixas för att det ska bli verklighet. Det var härligt inspirerande. Särskilt efter en dag när jag kände mig lite nere. Sista tidningen är ju gjord och sysslorna på jobbet börjar sina. Det är lite frustrerande att bara gå och vänta på besked om vad som ska hända framöver. Tur då att man kan umgås med goda vänner som får en på bättre tankar!

På språng

Dagen inleddes med karateträning. Första lördagspasset på terminen för min del, massor med nyttig träning. Jag var rätt stel av träningsvärk, men det tog sig mot slutet. P eftermiddagen var jag hos naprapaten och blev knådad, extra skönt när man kände sig lite seg i kroppen. På vägen hem hamnade jag mitt i Stockholm halvmaraton som sprangs runt om i stan. Såg några av löparna som var lite drygt halvvägs. Kul, mycket folk ute och lite roligt att titta på alla funktionärer som delade ut vätska, energikakor och peppade löparna.

På prov

20090911_kl1606wEfter jobbet var jag en sväng på stan och köpte mig ett par nya vinterskor för en hutlös penningsumma. Men skorna var sköna, vattentäta och snygga, så jag ser det som en investering på lång sikt.  Sedan blev det lite fönstershopping, dvs ”se men inte köpa”. Det är ju lite roligt med butiker, provrum och speglar.

Jag hittade dagens bild i ett provrum i en sportaffär. Kanske inte helt optimalt fotograferad eftersom jag borde ha flyttat på löparbyxorna jag provade. De hänger ju som en svart blaffa bakom ryggen på mig, men jag var fullt upptagen med att titta på alla versioner av mig själv och såg inte att de störde. Suck.

Sedan hade jag dessutom råkat peta formatväljaren till 16:9 istället för på 3:2, så det blev lite för mycket brevlåda. Det funkar, men det stör mig lite.