Tyresta

Träffade några av mina kära fotovänner i dag. Vi skulle egentligen haft blixtkurs tillsammans, men vår tilltänkta lärare fick akut förhinder. Så vi roade oss själva. Vi drog ut till Tyrestaskogen för  att plåta natur. När vi väl kom ut visade det sig att ingen av oss var så där enormt sugen, men vi gick och en lätt vandringstur, fika i skogen och lite trevlig samvaro. Ibland är det gott så.

Det var hur som helst kul att ses, gå omkring, prata, kolla lite på brandområdet som är ganska igenvuxet av sly nu så här tretton år efteråt.

Jag brände av några bilder med mobilen, men inser att jag kanske skulle ha plåtat mer med den än med storkameran. Nå. Det var lite nyttig motion för fotomusklerna.

 

Surdegande

Jag har börjat baka surdegsbröd. Jag måste vara ungefär en av de allra sista i Stockholm som gör det, men anyway… Det är kul, men ganska svårt.

Hittills har jag mest bakat efter recept från Martin Johanssons böcker ”Surdegsbröd” och ”Enklare bröd”. Hittills har jag provat valnötsbröd, grytbröd, sportlimpa, Stureby levain och Parisbröd.

Mitt första försök valnötsbrödet jäste inte så mycket, så jag fick panikrädda det med lite jäst. Det blev platt, fult, ganska torrt men det gick att äta. Grytbrödet, Stureby levain och Parisbrödet har blivit dundersuccé, mest kanske för att det är jäst i degarna som räddar om ens surdeg inte är riktigt pigg. Sportbrödet blev smakrikt med fänkål och anis, men väldigt kompakt och stabbigt. Men gott.

Jag matar mina två surdegar (en på råg- och en på vetemjöl) ungefär en gång i veckan och sedan starten har jag pysslat om dem rätt ofta och matat dem eftersom jag varit lite osäker på om de är i form. De smakar syrligt, men är inte så bubbliga. Rågsurisen är nog bäst tror jag. Vetesurisen är lite mer som långfil i konsistensen och inte heller särskilt bubblig.

Här är några bilder på mina bröd så här långt.

Jag har också köpt en baksten i täljsten. Den är tvådelad och funkar fint att baka på.

Här är lite bilder av mitt bakande. Plåtat med mobilen så klart.

Ich bin ein Berliner!

T och jag har åkt till Berlin för en veckas semester. Vi passar också på att se Bruce Springsteen på senastee turnén, Wrecking Ball på Olympiastadion. Det är coolt. Annars så turistar vi, flanerar på stan, dricker öl, äter gott, åker båt, hälsar på enb god vän till T som bor i staden, softar, kollar sevärdheter.

Det är som alltid väldigt mysigt i Berlin även om det är lite kallt och blåsigt. Men vi får ett par fina dagar då vi kan sitta i solstol vid stranden av Spree. Det är inte dumt.

Ut på tur

Det är sommar nu. Allt blommar, gräset är grönt, träden har löv, häggen doftar och syrénerna är på väg att spricka ut. Det är ganska varmt också.

Jag gav mig ut på en promenad i närområdet för att försöka få lite överblick. Först var det i väg åt Fogdevägen och Riksrådsvägen till, sedan gick jag lite vilse på promenadvägarna och upptäckte att jag var nästan hemma igen. Då gick jag bort mot Skarpnäck och där jag brukar springa, för att göra en liten avstickare in mot Nackareservatet innan jag sakta återvände mot Rusthållarvägen och begav mig hemåt.

Det blev dryga 6 kilometers promenad, inte så långt kanske, men helt okej för mig som haft lite ont i ryggen pga en muskelbristning på sistone. Det var mycket grönt, stillsamt och skönt. Det blev lite bilder med mobilen också.

Rundvandring

Idag har jag promenerat runt i omgivningarna lite. Varma vindar, fågelsång, doft av hägg, blomande körsbärsträd och en föraning om att syrénerna snart blommar de med. Det är sommar!

Jag bestämde mig för att upptäcka närområdet lite mer än löpslingan mot Skarpnäck och promenaden ner till torget. Alltså gav jag mig ut på Rusthållarvägen och gick ditåt näsan pekade. Det är mycket grönt och pittoreskt här i Bagis. När jag närmade mig Byälvsvägen vek jag in på en promenadstig som gick längs med husen och det var som att gå i en djungel, så grönt och lummigt!

Så småningom kom jag upp på Rusthållarvägen igen, så jag hade gått i en slinga runt området. Det var fint och det blir nog fler liknande promenader. Särskilt om vädret håller i sig.

Slump

Det jag både gillar och ogillar med mobilfotografering är att det är så svårt att beräkna utsnittet. What you see är inte alls what you get. Oftast får man med mer än vad man tror, så det är inte alltid kompositionen blir som man tänkt sig. Då är det bara att försöka igen. Men ibland slumpar det sig att det oväntade blir väldigt bra. Beskärningen blir nåt helt annat än man tänkt, det kommer med saker som man inte såg.

Det kan vara jobbigt för kontrollfreak och när man verkligen vill planera sin bild. Men ibland är det faktiskt bara befriande skönt att det kan bli nåt kul av de där halvmissarna också. Faktiskt. Det måste inte vara så himla perfekt jämt.

Hipsta-mixa

Jag plåtar ganska mycket med mobilen. Men jag är i stort sett trogen Hipstamatic. Har provat på Instagram och Lo-mob, men blev inte alls frälst. Tyckte bara att de kameraapparna var jobbiga.

Mitt Hipsta-plåtande har också varit rätt begränsat till att plåta svartvitt sedan jag hittade min specialkombination av film och objektiv. Men idag återvände jag till den härliga skaka-slumpa-tekniken jag körde med tidigare. Och det är så kul! Det kan bli så himla bra! Jag gillar verkligen den där retrolooken som blir, färgstick, ramar, allt. Även om det är uttjatat och snart omodernt. Men det är kul inspiration för mig.

En dag

Den 15 maj var det stort världsomspännande fotoprojekt på G. Projektet kallas Aday och gick ut på att proffs och amatörer över hela världen skulle fotografera sin dag på temat jobb, hem och relationer.

Jag hade bestämt mig för att gå med och hade lagt upp en profil. När det var dags så plåtade jag en del, mest i hemmet, typ frukost och tvätt. Det skulle finnas tid att ladda upp sina bilder en vecka efter själva fotodagen, så jag trodde det var lugnt. Två bilder lade jag upp ganska fort, men de andra behövde lite mer bildbehandling, så de fick vänta. Men döm om min besvikelse när det visade sig att det inte gick att ladda upp fler gånger! Det framgick inte särskilt tydligt vid uppladdningen. Nå. Det är inte den största katastrofen. Men det är lite synd att bilder man suttit och jobbat med inte ens kom med…

Så jag visar dem här i stället. Det är bara de två mobilbilderna från natten som kom med och de lär inte synas överdrivet mycket i projektet… Så bra är de inte. Nåja. Man lär av sina misstag.