Diska, diska, diska

Då var det dag fyra av fotoprojektet 10 x svartvitt. Jag erkänner. Det här är inte världens roligaste bild. Men det är en bild av vardagen. Lunchdisken.

När vi renoverade vårt kök för ett par år sedan valde vi att inte sätta in någon diskmaskin, trots att vi hade chansen. (Det fanns ingen när vi flyttade in.) Vi tyckte helt enkelt att den skulle ta för mycket plats, vi skulle förlora värdefullt förvaringsutrymme.

Det innebär att vi fortfarande handdiskar. Eller, det är oftast jag som gör det. För att jag gillar det. Maken lagar oftast maten. Jämlikt tycker vi.

Man kan ifrågasätta handdiskandet, det är antagligen mer miljövänligt med maskindisk för det går nog mindre vatten. Men nu är det som det är.

Här är det både frukost och lunchdisk för mig eftersom maken råkade vara bortrest denna dag. Grötskål, kaffemugg, tallrik, glas och bestick. Det blev stekt broccoli med vitlök, chiliflakes, pasta och riven parmesanost till lunch efter att jag kört ett spinningpass på Friskis & Svettis. (Därav cykelflaskan.)

En liten glimt av denna söndag i februari.

På kurs med Nikon School

I dag har jag har haft förmånen att gå på kurs med Nikon School. Under rubriken ”Häng med proffsen” har jag och tolv andra fotosugna deltagare tillbringat en halvdag med porträttfotografen Therése Asplund. (Kolla in hennes coola bilder här på Ateljé Linslusen.)

Vi fick en rejäl genomgång i bildkomposition, hur man ska tänka kring ljus, bakgrund och valet av plats när man ska fotografera porträtt. Vi diskuterade också lite grann hur modellen kan posera och viktiga grejer att tänka på när det gäller perspektiv och kameravinkel. Mycket spännande!

Sedan fick vi också prova på, ett par enkla men superanvändbara övningar för hur man bäst kan utnyttja naturligt ljus från exempelvis ett fönster. Vi jobbade i par och fotograferade och instruerade varandra. Mycket nyttigt! Vi hann också med att gå utomhus för att utveckla det vi precis lärt oss. Vi fick fotografera helkroppsbilder, halvkropp, bröstbild, närbild och även vrida till det lite med grod- respektive fågelperspektiv. Tiden flög fram och vi hade jätteroligt trots att det var en synnerligen gråmulen vinterdag. Sedan återsamlades vi för en liten minigenomgång av våra bilder och det var väldigt kul att få feedback från Therése och hennes medhjälpare.

Kort sagt, det var superkul med kurs och jättehärligt med inspiration!

Här är min bild från dagens övningar som också får bli bild nummer tre i mitt eget fotoprojekt 10 x svartvitt. Tack till P som var min modell under dagen och som tog massor av fina bilder av mig.

Shine a light

Så vad det dags för dag två i projektet 10xsvartvitt. Jag visste redan på morgonen att det skulle bli lite tajt att hinna fotografera på grund av jobb. Det fick helt enkelt lov att bli efter arbetstid. Det var så klart mörkt då, men som tur är snöade det under dagen, vilket ju lättar upp lite. Och håller man sig i stadsmiljö så finns ju alltid gatubelysning.

Så här är dagens bild, en glimt av platsen där jag ibland arbetar. Inte just precis den här skrapan, men en byggnad intill.

Let there be light…

Årets första fotoprojekt!

En klocka utanför Skogskrematoriet på Skogskyrkogården.

En klocka utanför Skogskrematoriet på Skogskyrkogården.

Den här tiden är ganska dyster. Skiftet mellan januari-februari. Mörkt. Snön som slaskar bort innan den hinner lägga sig på marken. Regn. Allt är bara grått och skitigt. Ljuset lyser med sin frånvaro.

Tråkigt helt enkelt.

Vad passar då bättre än att försöka muntra upp tillvaron med ett kreativt projekt?! Dags nu för mitt och årets första fotoprojekt. Jag kallar det ”10 x svartvitt”. Det är inte så originellt, det är inspirerat av #sevendaysofblackandwhite där folk utmanat varandra i sociala medier att publicera sju svartvita bilder från sin vardag, inga människor bland motiven och utan några förklaringar till bilderna. 

Men jag har lite egna regler för mitt projekt.

1) Det blir alltså 10 bilder, tio dagar ur mitt liv.

2) Jag måste fotografera med systemkameran, min Nikon D700. (Att plåta med mobilen är inte tillåtet, inte ens i nödfall.)

3) Jag ska använda mitt 50 mm-objektiv, ett Nikkor AF 50 mm f/1.8D.

I övrigt är det fritt fram.

Nu börjar vi. Här är första bilden!

Den är fotograferad på Skogskyrkogården. Time is prescious.

 

Och här är några bilder som inte blev utvalda…

Frostad

För första gången på ett bra tag har jag haft tid att fotografera. Det sammanföll med en kall, klar och frostig morgon när allt var täckt av rimfrost. Jag skyndade ut och det blev en härlig promenad. Det var så roligt att gå ut och få lite kvalitetstid med kameran, att promenera, leta motiv, se på ljuset och bara ha roligt i motivletandet.

Sedan är ju rimfrost väldigt tacksamt att fotografera, det blir ju ofta väldigt bra. Här är några av mina bilder.

Innan jag gick ut passade jag på att fotografera min nya sportklocka också. Det är kul med produktfoto och ibland funderar man ju en hel del på det där med tiden. Vart tar den vägen och vad gör man med den? Vår tid är ju begränsad och hur ser man till att få ut det bästa av den?

Hur som helst, den här frostiga promenaden var avgjort ett bra sätt att tillbringa en förmiddag. Jag hade roligt och kände mig kreativ. Det är värt mer och mer.

Mellandagspyssel

Fick en låda med julpumlor i ministorlek, fyllda med små glittriga stjärnor. Jag tänkte direkt att de skulle vara kul att plåta och i dag fanns en stund över att testa. Vädret och ljuset är inte det bästa, så jag måste nog göra om det lite mer på riktigt. Det är så himla mörkt om dagarna! Men nu har jag i alla fall konstaterat att det går. Så här blev det. Får återkomma till detta, det är ett kul motiv!

Firad med årsbok

När jag kom hem från jobbet på fredagskvällen låg det en avi och väntade på hallmattan, jag hade ett paket att hämta. Det gjorde mig ganska konfunderad, jag hade väl inte beställt något nu?

Men jag gick och hämtade paketet och när jag såg frimärket blev jag extra glad. Det var ju mitt frimärke! 😀 När jag såg att avsändaren var Postnord så föll bitarna på plats. När vi blev firade i samband med att de sju frimärkena i Mittfrimärke-serien utgavs, blev vi lovade varsin årsbok. Nu hade den landat hos mig.

Jag blev så himla glad och rörd när jag öppnade paketet och såg boken. Min bild var med på omslaget! Det stod dessutom ganska utförligt om Instagramtävlingen, svenskarnas sätt att hantera sociala medier och så fanns ju förstås alla märkena i serien i boken. Och inte bara frimärkena i vår serie. Utan alla frimärken som givits ut under året. Det var jättekul att se layouten där min bild förekom på flera ställen och så kul att veta att det är en numrerad upplaga. En verklig samlarpärla alltså!

Därför kändes det extra bra att maken ställde sig i köket, stekte rårakor och preppade med dill, citron, smetana, hackad rödlök och löjrom. Till det en flaska fin champagne som vi fått i gåva av goda vänner. Jag kunde inte ha fått en bättre fredagskväll. Det här var absolut all time high!

Runt på Rügen

På vår semester har vi också hunnit med att besöka den tyska ön Rügen. Den ligger i Östersjön, inte långt i från Bornholm och man kommer dit med färja från Trelleborg till Sassnitz. Ön är inte så välkänd, men särskilt den östra kusten är full av gamla fina kurorter och spahotell. På kritkusten kan man bada, strosa längs vita sandstränder, beskåda höga kritvita klippor, bokskogar och njuta av naturen.

Det här är också tysk landsbygd med allt vad det innebär. Vårt hotell låg mer eller mindre i en åker och det odlades nästan överallt. Det var också ganska långt till goda matställen. Vi cyklade mycket, det finns cykelvägar och stigar överallt, man kan åka Rügen rundweg och allt möjligt, men skyltningen är halvbra. Ibland så där tyskt precis som man önskar, men ibland saknades det skyltning vid viktiga korsningar. Vi cyklade vilse en del… Ibland är vägarna också stenlagda eller lagda med betongplattor med tusen skarvar. Det var nästan lika stötigt som en vårklassiker (tänk pavé på Paris-Roubaix) men vi klarade oss bra med våra cykelcrossar. Otroligt att man bara kan susa fram längs ett traktorspår!

Bäst var besöket på ön Hiddensee, en långsmal ö, utan biltrafik, med härliga cykelvägar. Kust, fyrtorn, sandstränder i oändlighet. Norra delen är mer turistig, med butiker, restauranger och trängsel, men mysig den med. Avstånden är korta, vi cyklade väl 40-50 km och såg det mesta av ön.

Vi hann också med att besöka Prora, nazisternas planerade semesterby som skulle husera tiotusentals gäster i ett 4,5 km långt hotell. Projektet blev aldrig klart, byggnaden förföll och är delvis en ruin medan andra delar restaurerats till moderna bostäder och vandrarhem.

Vi var också i nationalparken Jasmund och vandrade i bokskogen och kollade in de berömda vita kritklipporna, promenerade upp i ett 82 meter högt torn där man kunde beskåda skog (ja, det var läskigt att gå upp i spiraltornet) och cyklade till Kap Arkona på de mest slingriga och oväntade vägar. Och så åt vi väldigt mycket stekt potatis och välstekta köttbitar. Tyskarnas matlagning är inte den mest inspirerande.

Semester

Ibland är det svårt att hinna med att plocka upp kameran och plåta. Men när man är ledig eller reser brukar det gå bättre. Jag och maken har äntligen haft lite semester, det började med båt och bilresa till Finland för en släktträff, sedan fortsatte vi vidare norrut för att pausa i Tornedalen.

Där blev det lite hjortronplockning, lite skogsvård, jag slog hö med lie för att röja upp lite, vi drog på tur med våra cykelcrossar och så försökte vi undvika myggen. Det var tur att det inte var så mycket odjur i år.

Vi stannade också till i Luleå några dagar, det blev restaurangbesök, visit hos släkten samt lite fatbike-cykling ute på Sandön. Det var grymt! Både kul och jobbigt, det är inte så lätt att cykla i sand trots feta däck.

Ta en hundraåring i handen

I dag den 25 juli är det ju som sagt Nikons födelsedag. Kameratillverkaren firar 100 år.

Det är ju helt galet stort, hundra år av kameror, objektiv, linselement, bilder. Historiskt är ju bara förnamnet.

En dag som denna måste man så klart fotografera. Efter en fullspäckad dag på jobbet fanns det inte så mycket tid över. Men det gäller att fånga ögonblicket. Solen på väg ner, glimrande guld genom fönstret i arbetsrummet. I andra änden av lägenheten, skymning som smyger sig på i vardagsrummet. Sommarkvällen som sakta bleknar. Blå himmel, rosa kvällsljus som sakta blir allt mörkare. Två rum. Två bilder. Två sidor av mig. Tiden som flyr.

Det är ingen idé att tveka. Bara plocka upp kameran. Nu. Ta hundraåringen i handen, ta bilden. Och säg hej till de nästkommande hundra åren.