Världen i ett fiskperspektiv


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

I dag har jag haft förmånen att testa ett fisheyeobjektiv från Nikon. Det heter AF-S Nikkor fisheye 8–15 mm F/3.5–4.5E ED.

Det är faktiskt ett fisheye-zoom, vilket gör att det finns två effekter. Har man objektivet inställt på 8 mm och plockar bort motljusskyddet så får man ett cirkulärt motiv. När objektivet står på 15 mm så blir det full fisheye-bild. Coolt!

Det är första gången jag får chansen att plåta med ett fisheye, det är ju speciellt men väldigt roligt. Jag gav mig ut på en promenad för att plåta lite natur, det är ju ett utmärkt användningsområde. Som tur är blommar vitsippor och blåsippor, så det gick att hitta roliga motiv även om varken träd eller buskar har börjat slå ut. Det är med andra ord ganska fult i skogen, grått, brunt, prassliga fjolårslöv, knappt något gräs och definitivt inga löv på träden. Men det är vansinnigt kul att plåta fisheye ändå! Att vända kameran uppåt och fotografera trädtoppar och himmel är trevligt, liksom att gå riktigt nära sipporna på marken. Man får ju med så härligt mycket av bakgrunden och miljön med ett fisheye-objektiv. Det är fräckt. Jag hoppas att körsbärsträden i Kungsträdgården börjar blomma snart, för det vore läckert att plåta med fisheye tror jag.

Här är några bilder från dagens promenad. Ska försöka fotografera lite arkitektur och stadsmiljöer, Tunnelgatan vore nog lite ballt också. Ska se vad jag hinner med att prova på under lånetiden.

Ta en hundraåring i handen

I dag den 25 juli är det ju som sagt Nikons födelsedag. Kameratillverkaren firar 100 år.

Det är ju helt galet stort, hundra år av kameror, objektiv, linselement, bilder. Historiskt är ju bara förnamnet.

En dag som denna måste man så klart fotografera. Efter en fullspäckad dag på jobbet fanns det inte så mycket tid över. Men det gäller att fånga ögonblicket. Solen på väg ner, glimrande guld genom fönstret i arbetsrummet. I andra änden av lägenheten, skymning som smyger sig på i vardagsrummet. Sommarkvällen som sakta bleknar. Blå himmel, rosa kvällsljus som sakta blir allt mörkare. Två rum. Två bilder. Två sidor av mig. Tiden som flyr.

Det är ingen idé att tveka. Bara plocka upp kameran. Nu. Ta hundraåringen i handen, ta bilden. Och säg hej till de nästkommande hundra åren.