Runt på Rügen


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

På vår semester har vi också hunnit med att besöka den tyska ön Rügen. Den ligger i Östersjön, inte långt i från Bornholm och man kommer dit med färja från Trelleborg till Sassnitz. Ön är inte så välkänd, men särskilt den östra kusten är full av gamla fina kurorter och spahotell. På kritkusten kan man bada, strosa längs vita sandstränder, beskåda höga kritvita klippor, bokskogar och njuta av naturen.

Det här är också tysk landsbygd med allt vad det innebär. Vårt hotell låg mer eller mindre i en åker och det odlades nästan överallt. Det var också ganska långt till goda matställen. Vi cyklade mycket, det finns cykelvägar och stigar överallt, man kan åka Rügen rundweg och allt möjligt, men skyltningen är halvbra. Ibland så där tyskt precis som man önskar, men ibland saknades det skyltning vid viktiga korsningar. Vi cyklade vilse en del… Ibland är vägarna också stenlagda eller lagda med betongplattor med tusen skarvar. Det var nästan lika stötigt som en vårklassiker (tänk pavé på Paris-Roubaix) men vi klarade oss bra med våra cykelcrossar. Otroligt att man bara kan susa fram längs ett traktorspår!

Bäst var besöket på ön Hiddensee, en långsmal ö, utan biltrafik, med härliga cykelvägar. Kust, fyrtorn, sandstränder i oändlighet. Norra delen är mer turistig, med butiker, restauranger och trängsel, men mysig den med. Avstånden är korta, vi cyklade väl 40-50 km och såg det mesta av ön.

Vi hann också med att besöka Prora, nazisternas planerade semesterby som skulle husera tiotusentals gäster i ett 4,5 km långt hotell. Projektet blev aldrig klart, byggnaden förföll och är delvis en ruin medan andra delar restaurerats till moderna bostäder och vandrarhem.

Vi var också i nationalparken Jasmund och vandrade i bokskogen och kollade in de berömda vita kritklipporna, promenerade upp i ett 82 meter högt torn där man kunde beskåda skog (ja, det var läskigt att gå upp i spiraltornet) och cyklade till Kap Arkona på de mest slingriga och oväntade vägar. Och så åt vi väldigt mycket stekt potatis och välstekta köttbitar. Tyskarnas matlagning är inte den mest inspirerande.