Jag jobbar ganska mycket kvällsskift på DN. Man börjar vid 13.45 och slutar vid midnatt. Det innebär många kvällar av tröstlös väntan på t-banan på ödsliga Thorildsplan. Tågen går inte så ofta, en gång i halvtimmen, så det gäller att pricka rätt. Det är inte alltid det går så bra. När vintern kommit med isiga och hala spår blir det ibland förseningar och stopp i trafiken.

En natt i januari fick jag vänta nästan 25 minuter på ett tåg som inte kom. Kallt, tråkigt och själsdödande. Jag vankade av och an på perrongen för att förströ mig, till sist kom tåget så jag i alla fall kunde ta mig till Fridhemsplan och fortsätta vänta inomhus. Jag vet inte vad det är med Thorildsplan, men det känns så otroligt tråkig. Det är ganska mycket folk där på dagtid och även en del sen kväll, men på natten är den i princip öde. Det är inte direkt läskigt att stå och vänta där, bara tomt. Helt tomt. Och kallt. Och grått. Och fruktansvärt tråkigt. Trots konsten.