Ingen märkbar förbättring av hälsotillståndet, jag är fortfarande snorig, tung i huvudet och öm i hela kroppen. Allt går långsamt, långsamt, klockan passerar tolv innan jag ens läst tidningen. Hasar mig ut på promenad bara för att få lite luft. Temperaturen har sjunkit till fem plusgrader, det är sol, fuktigt och lukten av is bränner i näsan. Kylan gör att dimma plötsligt rullar in, det är vansinnigt vackert ljus ute innan molnen slukat solen.

Jag kommer hem från promenaden en smula uppfriskad, stryker kläder och pysslar lite. Förbrukar näsdukar i snabb takt medan tiden sniglar sig fram. Det är osannolikt tråkigt att vara sjuk.