Sataniska skavsår

Den här dagen lyckades jag äntligen få ändan ur vagnen och masa mig upp till Ormberget för att åka skidor. Det har varit bra väder tidigare eftersom temperaturen hållit sig mellan -5 grader och nollstrecket, men innan jul var det fullt upp med bakning och annat så jag kom mig inte i väg.

Men efter en rask 20-minuters promenad kunde jag spänna på mig skidorna och glida ut i spåret. Med tanke på att jag inte åkt på de senaste året gick det hyggligt. Men alla pensionärer, motionärer och ungar skejtade så klart i från mig, men jag körde om några också. 🙂 Mina vallningsfria skidor gled helt okej i spåret som var ganska hårt och gav bra glid. Efter att ha åkt 5,6 kilometer utan några större problem än en vag obehagskänsla på ena hälen drog jag i väg på 2,4 kilometersslingan. Det visade sig vara nådastöten för mina stackars fötter. Mina pjäxor ger nämligen grymma skavsår, men jag trodde att jag förberett mig ordentligt genom att tejpa och lägga in extra skumgummi som skydd.

Ack så jag bedrog mig. När jag klev av spåret efter mina 8 kilometer och skulle gå hem trodde jag att jag skulle få krypa hela vägen, så ont gjorde det i fossingarna. Nå, när blåsorna sprack gick det bättre. Men det är inte skönt att ha skavsår i storlek av en enkrona på båda hälarna. Det såg rätt förfärligt ut, särskilt på den hälen där skinnet skavts av också…

Jag var ganska slut efteråt och det blev inte så mycket fotograferat denna dag. Bättre att vila fötterna på sängen med en god bok.