Still going strong.
Cykling är en del av min vardag. Jag har en cykel av märket Bianchi. Kanske den äldsta cykeltillverkaren i världen som fortfarande producerar cyklar. Legendariskt. För att inte tala om färgen som är min absoluta favoritfärg. Celeste.
Minner om formstarka dagar.
Under många år tränade jag karate. Drygt femton år i sträck. Bland det bästa jag har gjort. Nu blir det inte så mycket på grund av en krånglande höft. Saknar också vår fantastiske sense Iryo Kanenobu som gick bort för något år sedan. Så mycket kunskap han delade med sig av. Så mycket jag lärde. Det försöker jag att inte glömma.
Inte helt tandlös trots allt.
Ett långt liv. Ökad visdom. Eller i alla fall visdomständer. Det är rätt länge sedan jag drog ut mina. Det var något av en kamp och krävde två tandläkare. Också ett minne.
Får det vara en halvliter?
Är glaset halvfullt eller halvtomt? En halvliter. 50 cl. Hur många sådana har man druckit genom åren?
Självporträtt.
När jag fyllde 50 skaffade jag mig en ny liten leksak. En Leica. För det är ju så roligt att fotografera.
Nödvändigt.
Läkemedel. En del av livet nuförtiden. Femtio dagsdoser som ska hålla mig på banan.
Tick, tock…
Att fylla 50 är ju ett bevis på att tiden går. Vi är ju ganska upptagna med att mäta tiden. Här är några av mina tidsmätare. Jag har fortfarande kvar min första klocka som jag fick när jag var i sjuårsåldern. Den finns i mitt barndomshem.
Bildning är bra.
En av de saker jag hunnit med. Skola om mig och vara tutor. Det är fint det!
Med en enkel tulipan…
Jag är barnsligt förtjust i tulpaner. Ju fler desto bättre. Femtio stycken är inte så dumt. Det är sjukt många tulpaner!
Anledning att fira.
Att fylla 50 är ju faktiskt ganska festligt. Det kräver tårta. Det är sedan gammalt.