Solsken i en låda.

Jag och maken brukar beställa blodapelsiner från Sicilien när det är säsong. De är de godaste och saftigaste jag smakat. 50 apelsiner räcker ganska länge. Men det är inte var dag man får 5o apelsiner med posten. Det känns exklusivt.

Normal vy av världen?

Hur ser man på livet vid 50? Med ett normalobjektiv, ett 50 millimeter?

Märkt av tiden?

Syns det att man blivit äldre? Hur hanterar man det?

Ihoptorkad.

Femtio år är en lång tid. Ibland känner man sig lite vissen. Så är det ju.

Småtrassligt.

Gummiband. Lite trassliga. Som livet kanske. Ibland blir det lite råddigt. Men cirkeln sluts ju så småningom ändå.

Happy birthday…

Femtio ljus på en tårta. Ett för varje födelsedag. Det var ett tag sedan jag fick en tårta med ljus på.

Räkna med pinnar.

Femti är så vardagligt. En siffra. Fast det kan ju bli ganska många när man tänker efter. Och alla har vi väl räknat med pinnar någon gång.

På väg mot ljuset?

Vad tänker man på när man fyllt femti? Vad är ljuset i tunneln? Vilken väg ska man gå? Är det bara framåt som gäller eller tittar man bakåt? Vad är i fokus?

Bara en siffra?

Så har det blivit dags för ett nytt fotoprojekt. Det började egentligen när jag fyllde år. Det har nu gått 508 dagar sedan jag fyllde 50. En signifikant siffra. Jag har levt i ett halvt sekel. Känns galet.

För mig har det inneburit en hel del tankar kring vem jag är, vem jag har varit, vad jag har gjort och vem jag kommer att bli. Är ålder bara en siffra? Och vad är 50?

Längd, vikt, volym, hastighet – det kan vara lite allt möjligt. Så föddes idén att fotografera på temat 50. Helst skulle ju allt ha gjorts under mitt år som femtioåring, men det hanns inte riktigt med. Jag har ju passerat det med råge, men nu är bilderna här i alla fall. Femtio bilder av mig, av vad som kan vara 50. Ganska vardagliga saker. En blandning av små ting som kanske blir en större helhet. Fritt fram att se det lite som man vill.