I dag fick vi äntligen vårt efterlängtade paket från brittiska sajten Atom Retro. Där finns otroligt mycket snygga retrokläder i allt från 50–70-talsstil. Vi har nämligen blivit bjudna på 50-årskalas där gästerna ombetts komma i 60-talskläder. Det var ett intensivt letande för att hitta vettiga outfits, men på Atom Retro lyckades vi. Maken kommer att vara mods, med bowlingskor, smala jeans, rutig skjorta och en soft jacka. Det är ju inne nu så den looken får jag nog se honom i fler gånger.

Jag har beställt en klänning med stora knappar i ljusblått och gräddvitt, med uppvikta ärmar och en präktig krage från Marmalade. Jag kommer att se ut som lilla My! 😀

Det har varit en hel del jobb på sistone. Desto mindre tid till att använda kameran, tyvärr. Men i går fick jag en kort stund i alla fall. Har varit och sett utställningen med Vivian Maiers bilder. Hon var en alldeles vanlig amerikansk kvinna född 1926 som arbetade som barnskötare i Chicago. Fram till sin död 2009 fotograferade hon oerhört mycket. Hennes bilder var helt okända tills John Maloof av en slump hittade dem på auktion. Maloof har lyckats spåra cirka 140 000 av hennes bilder och en hel del av hennes personliga tillhörigheter. Sedan dess har det gjorts dokumentärfilm om hennes liv och hennes bilder har ställts ut runt om i världen.

Det är fantastiska vardagsbilder, genialt komponerade, små scener på gatorna, med alla möjliga människor. Många bilder är porträtt av Maier själv, många gånger har hon fotograferat speglingar av sig själv i skyltfönster eller badrumsspeglar. Det är otroligt fina bilder, man blir oerhört nyfiken på vem hon var och varför hon framkallat så få av sina bilder. Hade hon inte råd? Var det inte intressant?

Hur som helst inspirerade det mig till att ta lite självporträtt. Det är väldigt roligt. Skönt också när man inte har tillgång till andra modeller…

Maken och jag tillbringade den sena eftermiddagen med att gå på Fotografiska och titta på Erik Johanssons utställning. Han tar finurliga bilder av omöjliga situationer, det är tokiga vinklar och perspektiv som skruvar till tillvaron. Mycket bra. Han tar alla bilder själv, bygger miniatyrer och knåpar ihop det hela. Mycket övertygande, inspirerande och kul.

Efter detta hade vi tänkt att vi skulle fått oss varsin Flimpyburgare på Flippin’ Burger, men det var två timmars kö så det funkade inte. Vi promenerade raskt i väg längs Upplandsgatan bort till Pizza Hatt som vi länge tänkt besöka. Så det fick bli surdegspizza. Ett toppenval. På min pizza var det mandel, rostade pumpafrön, honung, fårost, körsbärstomater och ruccola. Maken beställde en med parmesan, salami, körsbärstomater, ruccola och vi nöjt i fulla drag. Gott!

Så var det fredag. Jag har jobbat rätt mycket på sistone, så detta var ledig dag för mig. Skönt. Passade på att luncha med min kompis K. Det var kul eftersom vi inte setts på ett tag. När vi kommit in på kaffet anslöt vår vän U och det blev en trevlig träff. K och jag passade sedan på att gå på vernissage på galleri Korn vid Hornstull. En kvinna ställde ut naturfotografier, motiven var fina, men det tekniska hade sina brister. Oskarpt och lågupplöst. Men man fick i alla fall en tankeställare. Det behöver inte vara så krångligt att ta bilder. Och man kan faktiskt ställa ut dem också.

Jag passade på att ta en bild på vägen hem. Köpte middag på matbutiken i Hornstulls galleria och hittade denna klämmiga skylt strax utanför butiken. Roligt! Och vardagligt. Det är som med foto. Man får inte glömma det där vardagliga. Att ta en bild nu och då.

Maken och undertecknad har dragit norrut över påsken. Jag har haft skogskurs, sedan passade vi på att stanna uppe över helgen eftersom det blev billigare resa då. Det var härligt eftersom det var vinter, men det fina vårvädret med sol och lite värme fanns där också. Maken var lycklig som ett barn över att få åka längdskidor, det finns ju utmärkta spår på Ormberget, vilket bara är en lite längre promenad bort. Så vi åkte så ofta vi bara hann. På långfredagen hann vi också med en promenad på isvägen, ut från hamnen och bort till Gråsjälören. Vi fikade ute på ön och promenerade hem igen.

Trevligt, jag minns knappt när jag gick på isväg senast. Det är så coolt!

Journalistjobbet är verkligen toppen när man får chansen att träffa folk som jobbar med helt andra saker än man själv gör. I dag har jag varit ute på ett jobb för Land Lantbruk och mött grisskötare och grisuppfödare. Det var otroligt kul att få en inblick i deras värld. Och så fick jag ju chansen att plåta grisar också. 😀 Småttingarna är ju så bedårande, det finns ju knappt något sötare än en liten spädgris. De här har inte ens fyllt en vecka.

Har varit på söndagsutflykt med maken. Vi tog bilen ut till konsthallen Artipelag. Kollade på utställningen monochrome som var fin. Olika rum med konst i olika färger. Svart, vitt, rött, blått, gult och grönt. Sedan blev det brunch. Gott och fräscht, med bra kaffe också. En vacker promenad längs stranden fick avsluta utflykten.

I bilen på väg hemåt efter en fem dagar lång julvisit på Västkusten. Snöoväder, blåst och slask. Grått, grått, grått. Vi åker vägen förbi Ulricehamn för att plocka upp ett par bekanta som liftar med oss tillbaka till huvudstaden. Med matstopp och pausen i Ulricehamn tar det dryga nio timmar att åka hem. Det är mycket bilar, långa köer på vissa ställen och låg hastighet på grund av ovädret. Tur att vi inte har bråttom.

Jag fotograferar med mobilen ut genom rutan. Älskar den där sortens undanglidande landskap. Ibland så storstilat. Ibland så ensligt. Extra roligt att använda sig av de olika filtren i Hipstamatic-appen. Svartvitt gör sig bra i det gråa landskapet.