Ibland krävs det inte så många ord. Jag springer på det här när jag ränner runt på stan. Förlåt. Dagens bild är räddad.
Uncategorized
Stilla liv
Sömntuta
Kompledig idag. Dagen gick åt till diverse hemmapyssel. Hade också planer på att gå och träna, men kunde inte riktigt bestämma mig för vad.
Framåt eftermiddagen blev jag så trött att jag ”bara skulle lägga mig på sängen och vila lite”. Jo, tjena. Somnade och sov i ett par timmar utan problem. Så det blev ingen träning. Får ta igen det i morgon, gå upp tidigt och sticka ut på löptur innan jag kommer på andra tankar.
Gott slut?
Det blir en märkligt tom dag på jobbet. Jag ägnar mycket tid åt så enkla ting som att bränna två skivor med tidningsmaterial (en skiva tog nästan en timme att bränna!), lägga bilder i arkivet och uppdatera vår webb.
Plötsligt är allt som förut varit rutin, saker som haft ett mål och en mening inte alls lika självklara.
Själva motivationen för att göra varje syssla – vi gör en tidning som ska nå våra läsare – är borta eftersom tidningen inte längre ska komma ut. Det är en märklig upplevelse.
Kan allt bara ta slut så där? Uppenbarligen kan det ju det, men tänk om jag inte kan sluta? Gatukonsten på postboxen är helt på pricken en sådan här dag.
Klippt och knådad
Idag har jag varit både hos frisören och massören. Det var trevligt att bli lite ompysslad, muskelknuten vid skulderbladet har gett med sig och frisyren har fått putsning. 😀
Inte så lätt att fotografera trots att både frisör och naprapat är tacksamma motiv, men det kanske ska få finnas stunder då man inte står med en kamera framför ögat också.
Överhettat
Tillbaka på svensk mark har det inte blivit så mycket fotograferande. Mest hushållssysslor som att tvätta, handla, packa upp och annat nödvändigt. Och en hel del datorarbete. Men en bild har jag åtminstone mäktat med idag. Ibland blir det inte mer än så.
Jag hade också hunnit glömma bort hur outsägligt varmt det kan vara i min lägenhet på sommaren när det är hett ute. Det är som i en bastu. Allt svettas och man känner sig som om man är våtvarmt inpackad hela tiden.
På fest med franska brandmän
Idag styrde jag kosan mot Paris, buss till Skavsta och Ryan Air till Beauvais flygplats, åtta mil utanför Paris. Jag skulle hälsa på min kusin och hennes man under fyra dagar och det blev verkligen en toppenresa.
På besök var också en väninna till min kusin och hennes man. Hon tog i sin tur också med sig en kamrat från Bryssel, så vi blev ett litet gäng. Vi fick se min kusins nya lägenhet som hon och maken är på väg att flytta till, men när kontraktskrivning, lägenhetsvisning och allt sånt var över firade vi med champagne innan det var dags för middag. Efteråt blev det fest, kvällen innan nationaldagen ordnas det nämligen fest på alla större brandstationer i Paris. Balle de pompiere är mycket populärt och den stationen vi besökte hade två stora utomhusscener och det var precis proppfullt med folk.
Gissa om jag blev förvånad när en av de första personer jag får syn på är Carl-Jan Granquist som köper en näve champagneglas. Det är helt klart att det är här partyt är. Vi pratar, dansar och har det trevligt till långt in på natten. Det var helt klart en upplevelse att se alla brandmännen som jobbade i baren och inte var sena att ställa upp för foto eller rent av dansa för oss! Coolt!