I går var maken och jag och såg Madonna på Tele2 arena. Det är första gången hon uppträder i Stockholm och det var första gången för mig och maken att se henne live. Efter lång och trogen väntan (vi fick först se DJ Marymac) gick hon på scenen. Och vilket framträdande. Jag hade väl anat att det skulle bli stor show, men detta… Det var helt galet. Gigantiska storbildsskärmar med sjukt snygga filmer som projicerades under låtarna. Madonna som går i spetsen för en hel armé samurajkrigare i sin kärleksrevolution för att sedan firas ned i en stålbur. Och sedan bara fortsatte det. Mangainspirerad dans, rockabillygäng på bensinmack, frackklädd ensemble på svajstänger, Madonna i glitterkostym á la Marlene Dietrich, flamencodans, tjurfäktning, dansare i gummisnoddar som hänger på en scenvägg och dansar och Madonna som till sist tar farväl med Holiday och firas upp i taket. Wow!

Toksnyggt och en fantastisk show. Madonna är grymt cool i läckra scenkläder, både kaxig och personlig. Men största ögonblicket är ändå när hon greppar mikrofonen och berättar att hon tänkte ställa in kvällens show efter fredagens terrordåd i Paris. Över hundra människor har dödats i ett flertal terrordåd runt om i staden, självmordsbombare sprängde sig vid Stade de France, beväpnade män sköt ned parisare på restauranger och gick in på konserthuset Bataclan, tog gisslan och sköt ihjäl folk innan de sprängde sig själva. Ofattbart och fruktansvärt.

Och där stod Madonna och förklarade hur bisarrt det kändes att hon skulle sjunga och dansa när folk sörjde sina döda. Men att hon tänkte att terroristerna attackerat just detta, fria människor som roat sig med musik, mat, idrott. Att de inte skulle få även den segern, att hon gett vika inför dem.  Så vi fick en konsert. Och Madonna grät för det hemska som sker, vi höll en tyst minut och sedan förklarade hon att det enda som kan vända detta är vi. Vi måste börja med oss själva. Förändra vårt sätt att se på och tala med andra. Visa respekt, förståelse och kärlek. Och lära oss att älska varandra hur vi än ser ut. Och sedan sjöng hon Like a prayer och det var helt sjukt bra, så rätt och otroligt känslosamt.

Madonna är min nya idol.

I dag hade jag förmånen att tillbringa en stor del av dagen med mina fotokompisar K och U. Vi skulle ha workshop tillsammans, eller träningsdag om man så vill. U hade bokat tid för oss i studio, så här skulle det testas ljussättning och porträttplåtning.

Vi tog chansen att öva, både på att vara modell och på att plåta. Under de tre timmarna vi höll på så hann vi testa tre olika ljussättningar. Det var roligt och väldigt nyttigt att lära sig att ställa upp blixtarna, ställa in dem och tänka över vilken slags blid man ville göra. Hur skulle bakgrunden belysas? Modellen? Ska det vara lite extra effekt för att få en mer nyanserad bakgrund? Skönt också att kunna testa med goda vänner i en miljö där man lugnt kan jobba sig fram till resultat. Hade varit tuffare att göra direkt i skarpt läge.

Många kul erfarenheter och bra tips blev det!

I morse eller snarare natten till i dag skulle det bli både total månförmörkelse och superfullmåne, dvs när månen är som närmast jorden i sin bana och därför upplevs lite större. Jag och maken ville gärna beskåda detta himlafenomen och vi ställde därför klockan för att kliva upp mitt i natten. Vid 3-tiden ringde väckaren, vi steg upp, tog fotoutrustningen och begav oss till Skogskyrkogården där vi hoppades få uppleva hur jorden skuggade månen och gjorde den alldeles röd.

Det var bara ett problem. Det var mulet. Nästan hela himlen täcktes av moln. På vägen till bilen fick vi dock se en glimt av månen och kunde konstatera att förmörkelsen inletts. Men när vi var framme var det nästan hopplöst. Korta stunder kunde vi ana månen bakom molnen, men klockan gick och inget hände. Den maximala förmörkelsen skulle inträffa klockan 04.47 och när klockan hunnit bli 04.30 utan att vi sett ett smack så gav vi upp. Det mest  intressanta var antalet nattvandrare på Skogskyrkogården som inte verkade ha månen i sikte… Det var flera som knatade runt på kyrkogården mitt i natten. Lite otippat.

Nå, Det här är den bästa bild jag kunde ta av månförmörkelsen, det var inte ens någon idé att sätta på storgluggen och försöka komma nära… Klicka på bilden så kan du i alla fall ana att månen är lite röd.

Måste bara lägga upp en brödbild. Har ju blivit tomt i skafferiet eftersom vi vart bortresta, så det var bara att ställa sig vid bakbordet. Gjorde vanligt levainbröd och detta som Martin Johansson kallar sportlimpa i sin första bakbok. Det är ett rätt grovt bröd med anis, fänkål, linfrö och rågsikt. Degen blir tung som en sten och man undrar om det kommer att jäsa över huvud taget. Men det gör det. Passar utmärkt att snitta en så fast det och resultatet blev rätt bra måste jag säga. Snygga limpor! De är inte jättestora, men större än frallor.

Maken och undertecknad har varit på Gotland i några dagar. Hans första resa, jag har varit där tidigare. Det var väldigt fint, särskilt med tanke på det goda vädret. Vi kunde utan problem sitta utan jacka i solen på Stortorget och smutta på varsin öl. Vi har upptäckt Visby, men sedan också tagit oss runt ön per cykel genom att delta i ett motionslopp tillsammans med två kamrater. Vi fick chans att se många platser och vi återvänder nog gärna, men då med mer tid för att se oss omkring.

Som tur var blev det ju några stunder över till fotografering. Här är några bilder.

Har ju börjat följa Facebookgruppen Norrsken Sverige rätt hårt. Förhållandena har varit ganska goda den senaste tiden och man blir nästan stressad när det är bra utsikter och man inte riktigt har tid att gå ut. Har ju inte lyckats se norrsken här i södern än. Men den här kvällen stack jag ut en sväng, försäkrade mig om att jag visste vart norr var och började plåta lite. Det syntes inget för blotta ögat, men kameran kunde se att det visst fanns norrsken. Lite svagt, men ändock omisskänligt grönt över Söderbysjön här i Bagarmossen!

Jag mötte några joggare på vägen ut till sjön, och på vägen hem stirrade jag några rådjur i ögonen, deras ögon blänkte verkligen i pannlampans ljus. 🙂

Så här blev mina norrskensbilder, det är ganska blaskigt. Kanske hade det blivit bättre senare på kvällen, de här bilderna är tagna ungefär vid 21.30-tiden.

Denna morgon vaknade undertecknad och maken till en grå, blåsig och regnig dag i Skara. Maken skulle tillsammans med några goda vänner och fd tävlingscyklister köra motionsloppet Tre berg, 18 mil runt Skaratrakten.

Det var lite nervöst och spänt innan start, det är liksom inte bara att köra 18 mil, dessutom i en fartgrupp som ska snitta 35 km/h. Men vädergudarna gav med sig, regnet slutade falla och det artade sig en blåsig dag med solglimtar och inte allt för kall väderlek. Maken, kamraterna T och M startade tillsammans, medan herr H som anmält sig i elitklassen drog i väg strax före motionsklassen. Vi hade alla haft en mycket trevlig dag innan, tittat på varvlopp i Skara och avnjutit en supergod och mättande middag hemma hos familjen H där vi också sov.

Under dagen följde jag och M:s fru A loppet, vi åkte ut och kollade in cyklisterna även efter start. Precis innan vi kom fram till vår tilltänkta spaningsplats ringde telefonen. Det visade sig vara maken som ringt när han befann sig på det första av de tre bergen som skulle besegras. Kedjan hade gått av, maken fick springa uppför berget och som tur var fick han kedjan lagad vid servicestationen som fanns på Mösseberg och kunde fortsätta. Tyvärr innebar det ju att han tappade kontakten med fartgruppen och T och M och loppet blev inte alls som förväntat. Han fick kämpa mycket själv och rullade i mål cirka 40 minuter efter T och M. Herr H gjorde en storstilad insats och blev 31:a i elitgänget, inte illa för en man som lagt tävlingskarriären på hyllan för bra många år sedan! Hatten av!

I går var det fullmåne. Norrskensutsikterna hade minskat, vilket var lite skönt, då behövde man inte känna sig stressad över att missa något. Jag tog kameran och stack ut bara på skoj, glömde till och med att ta med stativet.

Och plötsligt kunde jag upptäcka bilder igen. Det var lite molnigt och jag såg inte månen till att börja med, fick gå ner på Skarpnäcksfältet för att få lite fri sikt. Väl där så gled molnen undan efter en stund och månen lyste i full glans.

Utan krav på stativ, väderstreck och annat krångel kunde jag hitta bilder, allt är inte toppenbra men jag kände åtminstone att jag kunde komponera och se tydligt. Här är några av dem.

Jakten på norrskenet i går gick inget vidare, men utsikterna till observationer skulle enligt tips på Facebook även gälla för fredagskvällen. Så maken och undertecknad packade kamerautrustningen igen för att prova fotografera himlafenomenet.

Jag kikade ideligen ut genom fönstret när det börjat mörkna och runt 21.30-tiden tyckte jag allt att det var lite grönt på himlen. Eller var det bara skymningen? Vi väntade lite till och gick ut. Mörkt var det, men mycket folk i farten, även när vi började komma ut på grusvägarna utåt Nackareservatet. Och hög musik hördes, var det fest eller konsert på gång?

Nere vid Söderbysjön var det ett gäng som tältade och några hundra meter bort verkade det vara rejv eller technofest, musiken dunkade, lampor blinkade och människor strömmade i riktning mot partyt.

Himlen var klar, stjärnorna lyste, men av norrskenet syntes inte ett spår. Kanske var det fullmånen som ödelade utsikterna? Jag försökte mig på att plåta sjön och månen. Men man inser ju att det är svårt! Trots 70–200-zoomen så blev ju månen bara en liten löjlig prick. Och att komponera en bild, ja, det är inte lätt och kräver planering. Det var en klar besvikelse att det inte blev något norrsken, särskilt som man kunde läsa i Facebookgruppen att norrsken skådats i Haninge, Tyresö, Tumba, över Stadshuset. Det är inte enkelt det där med naturfenomen. Uppenbarligen var det norrsken, men vi var antingen för sent ute eller så var vi helt enkelt på fel plats. Månens starka ljus ställde till det, men jag testade att plåta himlen och inte ens det visade på några tecken på norrsken.

Roligaste upplevelsen för kvällen var en kille på cykel som kom från festen, stannade och snackade och sjöng Cornelis ”Personliga Persson” för oss. Det visade sig att han också var Bagisbo. 🙂

Här är en bild som visar hur galet svårt det är att plåta himlen. Tittar man noga kan man se Karlavagnen.

Klicka på bilden så ser du Karlavagnen.

Jag har gjort ett kul jobb, Nikon är ju en av mina kunder och för deras räkning har jag intervjuat astrofotografen Göran Strand. Det var väldigt kul, Göran var mycket inspirerande och han tar grymma bilder. Kolla in Göran Strands bilder.

Det vore ju kul att testa själv, så med några goda knep i fickan, kamera och stativ gav jag mig ut tillsammans med maken för att försöka fotografera himlen. Tack vare Facebookgruppen Norrsken Sverige hade jag tagit reda på att det fanns chans till att se norrsken även här i Stockholm. Tyvärr gick den förhoppningen om intet eftersom det var helt mulet och den där prognosen från SMHI om att det skulle spricka upp inte besannades. Men det var dock intressant att vara ute i natten. Och det där med att fotografera i mörker var lättare sagt än gjort. Jag kan min kamera hyfsat bra, men jag märkte ändå att det fumlades både hit och dit när jag skulle ändra montera den på stativ, sätta igång fjärrutlösaren och framförallt – ställa in skärpan.

Mer spännande än så här blev det inte denna afton. Men det var varmt, syrsorna spelade och allt var tyst nere vid Söderbysjön. Men molnen låg som ett lock över himlen, inte en stjärna i sikte, månen dök bara upp som ett vagt blänk bakom molnen och norrsken, ja det kunde vi bara fetglömma.