Denna morgon vaknade undertecknad och maken till en grå, blåsig och regnig dag i Skara. Maken skulle tillsammans med några goda vänner och fd tävlingscyklister köra motionsloppet Tre berg, 18 mil runt Skaratrakten.

Det var lite nervöst och spänt innan start, det är liksom inte bara att köra 18 mil, dessutom i en fartgrupp som ska snitta 35 km/h. Men vädergudarna gav med sig, regnet slutade falla och det artade sig en blåsig dag med solglimtar och inte allt för kall väderlek. Maken, kamraterna T och M startade tillsammans, medan herr H som anmält sig i elitklassen drog i väg strax före motionsklassen. Vi hade alla haft en mycket trevlig dag innan, tittat på varvlopp i Skara och avnjutit en supergod och mättande middag hemma hos familjen H där vi också sov.

Under dagen följde jag och M:s fru A loppet, vi åkte ut och kollade in cyklisterna även efter start. Precis innan vi kom fram till vår tilltänkta spaningsplats ringde telefonen. Det visade sig vara maken som ringt när han befann sig på det första av de tre bergen som skulle besegras. Kedjan hade gått av, maken fick springa uppför berget och som tur var fick han kedjan lagad vid servicestationen som fanns på Mösseberg och kunde fortsätta. Tyvärr innebar det ju att han tappade kontakten med fartgruppen och T och M och loppet blev inte alls som förväntat. Han fick kämpa mycket själv och rullade i mål cirka 40 minuter efter T och M. Herr H gjorde en storstilad insats och blev 31:a i elitgänget, inte illa för en man som lagt tävlingskarriären på hyllan för bra många år sedan! Hatten av!