Karatefotografering igen!

Den här veckan är det sista veckan på karateterminen. Idag var det gradering och på torsdag är sista träningspasset och på fredag ska vi gå ut tillsammans och äta middag. Jag hade plockat med kameran i fall fototillfälle skulle uppstå. Jag började med att träna, men sedan smet jag faktiskt i från en stund för att fotografera, vi hade ju delat av salen så de som inte skulle gradera kunde träna.

Jag var lite ringrostig och jag fick byta batterier i blixten, så det tog ett tag att komma i gång och hitta rytmen och börja se bilderna. Men jag lyckades med lite ”nedsläckta” bilder med snabbaste slutartiden som blev rätt okej. Jag har knappt bildbehandlat dem, så det finns lite jobb att göra. Men några rutor blev helt okej! 😀

Jag fick dessutom en förfrågan av en kille som även tränar på Riksdagen om jag inte kunde komma och fotografera dem också. Så klart jag kan! Vi skulle bara hitta ett datum så kommer jag till dem också. För många år sedan har jag varit med om att ha uppvisning där, men det har ju utvecklat sig en liten klubb där också. Ska bli kul att träffa dem!

Så några vanliga bilder också…

GFU är över

Idag inledde jag dagen med att sticka ut på vårens första löprunda. Det var jobbigt så jag trodde jag skulle dö, men jag tog mig runt trots allt. Jag skulle egentligen ha varit med ute i Nacka och tränat karate och grillat med mina klubbkompisar, men eftersom det dessutom var sista dagen för vår GFU-utställning och bilderna måste plockas ner innan ett visst klockslag, så fick det bli löpning på egen hand för att jag skulle hinna.

Innan det var dags att hänga ner sammanstrålade vi nästan hela klassen på Himlalundens kaf’e9 uppe i Observatorielunden för en fika. Alla utom K var ungefär 30 minuter försenade (själv hade jag glömt busskortet och fick vända när jag nästan var vid Odenplan) så det var lite rörigt innan vi funnit varandra.

Vi hade en supermysig fikastund där alla pratade i munnen på varandra om allting, innan vi gick ner till skolan och hängde ner våra bilder och lämnade tillbaka krockar och nyckelbrickor. Så var det över och det var faktiskt riktigt sorgligt. Nu är det officiellt slut på GFU. Hur ska man klara sig?

Nå, som tur är ska vi fortsätta ses och försöka göra grejor tillsammans. Planer finns för en gemensam utställning. Det ser jag fram emot!

Längtar efter GFU!

Första tisdagen utan GFU. Utan klasskompisarna, fotoövningarna. Det känns tomt. Jag är inte ensam om att känna mig vilse i pannkakan, mina kursare skriver mejl och fejsbokar om att de också saknar våra lektioner. Kort sagt känns det helskumt att inte styra kosan mot Odenplan på morgonen utan att i stället gå till jobbet.

Jag karatetränar på kvällen. Det blir visserligen inga actionbilder plåtade, men jag börjar fundera på att ta med kameran nästa tisdag då det är gradering. Det vore kul! Nästa vecka är sista träningsveckan innan sommaruppehållet. De andra ska åka till Japan efter midsommar och då blir det tomt! Det hade ju varit så kul att åka med och fotografera. Men jag får satsa på nästa resa om två år eller nåt.

Blåslagen men inte nerslagen

Jag kände mig rätt blåslagen efter gårdagens karatepass. Träningsvärk i armar och axlar och leopardfläckiga underarmar. Det är något med de där härdningsövningarna som ger en runda, röda blåmärken. De brukar försvinna efter någon dag, men man känner sig lite mör efteråt.

Jag försökte plåta mina armar, men det gick inget vidare. Blåmärkena känns mer än de syns! 🙂

Det var fullt upp på jobbet, det skulle webbas, redigeras och på eftermiddagen fick jag åka ut på jobb på första gången på länge. Uppdraget var att träffa en 15-årig kartingkille som snabbt blivit väldigt duktig. Det var skoj och jag tyckte faktiskt att jag fick till det rätt okej med fotograferingen också.

Jag har varit lite nervös för mina printar, har ju skickat dem till Procenter i måndags, men inte hört något om de snart är klara. Jag börjar bli lite otålig, för snart måste jag ha dem så de hinner monteras i ramarna. Men de kommer väl.

Tillbaka till träningen

Skola. Vi har haft lite genomgång av hur långt vi har kommit inför utställningen. Några av oss har haft med ramar och visat, däribland jag. Sedan har vi gått runt och kollat in våra väggar och diskuterat upphängningsanordningar. Det gäller ju att få allt på rätt höjd och sedan att se till att ramen hänger bra mot väggen, så den inte tippar ut. De flesta av oss behöver antagligen någon form av distans, till exempel en bit kapa för att nederkanten av ramen ska hamna rätt.

Det har varit allmänt fixande, några har grejat med bilder, skickat till print medan andra har hämtat bilder. själv har jag införskaffat mina åtta krokar som jag behöver, det var tur att jag var tidigt ute, för de var snabbt slut. På eftermiddagen har vi haft ta igen-redovisning, U och C redovisade sina reportageuppgifter medan Å visade sitt projekt. Det var kul och nyttigt, men oj vad länge sedan det var vi gjorde reportage! Det har hänt mycket.

Efter skolan var jag och tränade, det var skönt att bara ägna sig åt karaten, träningen och kroppen och inte fotografera. Passet var kul, vi fick köra styrketräning, slå på kuddar, öva fallteknik på mattor och sedan köra teknik- och härdningsövningar. Det gav en del blåmärken… 😀 Men det var skoj!

Det är så härligt att gå i solen, solen…

Kalasvädret har fortsatt, det har varit tokfint väder hela påsken, soligt och behgaligt. Jag har varit ute på promenad en hel del. Det som är lite trist är att jag fortfarande har ont i knäet, måste försöka stretcha och se om det släpper, men det är besvärligt att gå nerför trappor.

Jag har gjort klart mina påskbilder och karatebilderna som ska redovisas på tisdag. De är skickade till Crimson, hoppas bara att de hinner bli klara till i övermorgon. Det är ju påskstängt, men jag håller tummarna. Vi har redovisning på eftermiddagen så i värsta fall får jag väl åka och hämta på lunchen.

Påskbilderna blev faktiskt rätt okej trots allt besvär. Häromdagen skulle jag plåta målade ägg när ringblixten trillade av kameran och mosade mitt noggrant målade ägg, så av den påtänkta bildid’e9n blev intet. Så idag när bilderna var inskickade snubblade jag över ett motiv som jag funderat på men inte realiserat. Jag funderade ett tag på att gå i kyrkan och fotografera eftersom påsken ju är en viktig högtid. Men det har inte blivit någon kyrkovisit. Men idag blev det de här två bilderna.

För övrigt har jag knatat runt på stan en hel del, köpt glass i solen, läst bok i solen och försökt vara ute mycket. Det gäller att passa på. Jag har också förpassat min gamla dammsugare till återvinningscentralen i Vanadisberget. Det kändes befriande. Inget mer skrot i hallen!

En mörk timme för en ljusare framtid

Eftersom doktorn konstaterade att det inte var nåt större fel på mig så bestämde jag mig för att gå och träna idag. Jag hostar fortfarande ibland och jag kan känna mig lite snorig då och då men någon gång måste detta elände ju få ett slut, så jag tränade karate.

Det gick ganska bra, men jag har förstås noll flås. Vid ett tillfälle när vi tränat med kongoken och rullat runt på golvet så kände jag mig lite vimmelkantig så då fick jag sätta mig en stund. Jag får säkert träningsvärk, men vad tusan, nu måste jag försöka komma tillbaka. Det blev bara pyttelite fotograferat på träningen, inga sensationella bilder, men jag övar mig med ringblixten. Jag måste ta lite fler porträtt! Men annars är jag nog hemma snart med projektplåtandet, nu gäller det att välja och bildbehandla.

På eftermiddagen hann jag smita förbi klädbutiken Encore som bjudit in mig till öppningen av deras nya butik på Norrlandsgatan. Det var fint och jag gick därifrån med en ny skjortklänning. Jag gillar verkligen deras kläder, skjortorna har toppkvalitet och skön passform, det enda som är synd att de har mer killkläder än tjejkläder. Men man kan inte få allt.

Idag var det ju också Earth Hour, en manifestation för att få folk världen runt att tänka mer på energisparande. Grejen gick ut på att så många som möjligt skulle släcka alla lampor hemmavid under en timme mellan klockan 20.30 och 21.30. Arla har sålt svarta mjölkpaket för att påminna om manifestationen och det var party på Skansen i samband med mörkertimmen. Jag kände mig lite trött i kroppen, så jag var tveksam till att hitta på något särskilt, men jag släckte och masade mig ut till Bonniers Konsthall som skulle vara nersläckt. Det var den nu inte riktigt, men jag fick mig en kvällspromenad och några bilder. Själva nersläckandet märktes inte så mycket i Vasastan/Kungsholmen, men Tuloskylten var i alla fall släckt. Sedan blev det stearinljus och en kopp varmt te som belöning.

Se och lära

Eftersom gårdagen blev väldigt sen bestämde jag mig för att inte träna idag, jag plockade bara med mig kameran och övade mig genom att titta på. Det var väldigt nyttigt det med. Det är också väldigt roligt att fotografera när man har ett helt pass att koncentrera sig på. Det finns många olika delar och många möjligheter att fånga uttryck, rörelser och tekniker. Det tycker jag om.

Lördagsträningen inleds alltid med en liten filosofilektion, det gillar jag också. Idag var temat hur ska man leva sitt liv. Det måste finnas balans, och det gäller att vara här och nu. Två nycklar som återkommer också i träningen. Det måste finnas balans mellan hårda och mjuka tekniker, anfall och försvar. Och det gäller att koncentrera sig för stunden, följa motståndaren, iaktta och agera när man hittar en lucka. Lätt att tala om, svårare att efterleva i verkligheten. Men ett gott mål att sträva efter.

Porträtt, porträtt…

Idag har vi haft redovisning på våra reportage. Det var givande, vi var indelade i par där den ena parten skulle ge positiva kommentarer och den andra parten skulle kritisera, fast på ett konstruktivt sätt. Det var väldigt bra. För egen del visade jag lite för många karatebilder, men det var medvetet, för att höra vilka klasskompisarna skulle välja bort.

Här är de bilder jag visade:

Jag fick bra kritik för actionbilderna, för att jag utvecklat och kompletterat sedan förra genomgången. Men den största missen var att jag saknade ett riktigt ordentligt bra porträtt. Det visste jag ju innan att jag troligen skulle få höra, men nu vet jag att det är det jag ska jobba vidare med.

På kvällen, efter skolan var det träningsdags igen, så det blev några bilder till.

Sataniska skavsår

Den här dagen lyckades jag äntligen få ändan ur vagnen och masa mig upp till Ormberget för att åka skidor. Det har varit bra väder tidigare eftersom temperaturen hållit sig mellan -5 grader och nollstrecket, men innan jul var det fullt upp med bakning och annat så jag kom mig inte i väg.

Men efter en rask 20-minuters promenad kunde jag spänna på mig skidorna och glida ut i spåret. Med tanke på att jag inte åkt på de senaste året gick det hyggligt. Men alla pensionärer, motionärer och ungar skejtade så klart i från mig, men jag körde om några också. 🙂 Mina vallningsfria skidor gled helt okej i spåret som var ganska hårt och gav bra glid. Efter att ha åkt 5,6 kilometer utan några större problem än en vag obehagskänsla på ena hälen drog jag i väg på 2,4 kilometersslingan. Det visade sig vara nådastöten för mina stackars fötter. Mina pjäxor ger nämligen grymma skavsår, men jag trodde att jag förberett mig ordentligt genom att tejpa och lägga in extra skumgummi som skydd.

Ack så jag bedrog mig. När jag klev av spåret efter mina 8 kilometer och skulle gå hem trodde jag att jag skulle få krypa hela vägen, så ont gjorde det i fossingarna. Nå, när blåsorna sprack gick det bättre. Men det är inte skönt att ha skavsår i storlek av en enkrona på båda hälarna. Det såg rätt förfärligt ut, särskilt på den hälen där skinnet skavts av också…

Jag var ganska slut efteråt och det blev inte så mycket fotograferat denna dag. Bättre att vila fötterna på sängen med en god bok.