I morse eller snarare natten till i dag skulle det bli både total månförmörkelse och superfullmåne, dvs när månen är som närmast jorden i sin bana och därför upplevs lite större. Jag och maken ville gärna beskåda detta himlafenomen och vi ställde därför klockan för att kliva upp mitt i natten. Vid 3-tiden ringde väckaren, vi steg upp, tog fotoutrustningen och begav oss till Skogskyrkogården där vi hoppades få uppleva hur jorden skuggade månen och gjorde den alldeles röd.

Det var bara ett problem. Det var mulet. Nästan hela himlen täcktes av moln. På vägen till bilen fick vi dock se en glimt av månen och kunde konstatera att förmörkelsen inletts. Men när vi var framme var det nästan hopplöst. Korta stunder kunde vi ana månen bakom molnen, men klockan gick och inget hände. Den maximala förmörkelsen skulle inträffa klockan 04.47 och när klockan hunnit bli 04.30 utan att vi sett ett smack så gav vi upp. Det mest  intressanta var antalet nattvandrare på Skogskyrkogården som inte verkade ha månen i sikte… Det var flera som knatade runt på kyrkogården mitt i natten. Lite otippat.

Nå, Det här är den bästa bild jag kunde ta av månförmörkelsen, det var inte ens någon idé att sätta på storgluggen och försöka komma nära… Klicka på bilden så kan du i alla fall ana att månen är lite röd.

Måste bara lägga upp en brödbild. Har ju blivit tomt i skafferiet eftersom vi vart bortresta, så det var bara att ställa sig vid bakbordet. Gjorde vanligt levainbröd och detta som Martin Johansson kallar sportlimpa i sin första bakbok. Det är ett rätt grovt bröd med anis, fänkål, linfrö och rågsikt. Degen blir tung som en sten och man undrar om det kommer att jäsa över huvud taget. Men det gör det. Passar utmärkt att snitta en så fast det och resultatet blev rätt bra måste jag säga. Snygga limpor! De är inte jättestora, men större än frallor.

Maken och undertecknad har varit på Gotland i några dagar. Hans första resa, jag har varit där tidigare. Det var väldigt fint, särskilt med tanke på det goda vädret. Vi kunde utan problem sitta utan jacka i solen på Stortorget och smutta på varsin öl. Vi har upptäckt Visby, men sedan också tagit oss runt ön per cykel genom att delta i ett motionslopp tillsammans med två kamrater. Vi fick chans att se många platser och vi återvänder nog gärna, men då med mer tid för att se oss omkring.

Som tur var blev det ju några stunder över till fotografering. Här är några bilder.

Har ju börjat följa Facebookgruppen Norrsken Sverige rätt hårt. Förhållandena har varit ganska goda den senaste tiden och man blir nästan stressad när det är bra utsikter och man inte riktigt har tid att gå ut. Har ju inte lyckats se norrsken här i södern än. Men den här kvällen stack jag ut en sväng, försäkrade mig om att jag visste vart norr var och började plåta lite. Det syntes inget för blotta ögat, men kameran kunde se att det visst fanns norrsken. Lite svagt, men ändock omisskänligt grönt över Söderbysjön här i Bagarmossen!

Jag mötte några joggare på vägen ut till sjön, och på vägen hem stirrade jag några rådjur i ögonen, deras ögon blänkte verkligen i pannlampans ljus. 🙂

Så här blev mina norrskensbilder, det är ganska blaskigt. Kanske hade det blivit bättre senare på kvällen, de här bilderna är tagna ungefär vid 21.30-tiden.

Denna morgon vaknade undertecknad och maken till en grå, blåsig och regnig dag i Skara. Maken skulle tillsammans med några goda vänner och fd tävlingscyklister köra motionsloppet Tre berg, 18 mil runt Skaratrakten.

Det var lite nervöst och spänt innan start, det är liksom inte bara att köra 18 mil, dessutom i en fartgrupp som ska snitta 35 km/h. Men vädergudarna gav med sig, regnet slutade falla och det artade sig en blåsig dag med solglimtar och inte allt för kall väderlek. Maken, kamraterna T och M startade tillsammans, medan herr H som anmält sig i elitklassen drog i väg strax före motionsklassen. Vi hade alla haft en mycket trevlig dag innan, tittat på varvlopp i Skara och avnjutit en supergod och mättande middag hemma hos familjen H där vi också sov.

Under dagen följde jag och M:s fru A loppet, vi åkte ut och kollade in cyklisterna även efter start. Precis innan vi kom fram till vår tilltänkta spaningsplats ringde telefonen. Det visade sig vara maken som ringt när han befann sig på det första av de tre bergen som skulle besegras. Kedjan hade gått av, maken fick springa uppför berget och som tur var fick han kedjan lagad vid servicestationen som fanns på Mösseberg och kunde fortsätta. Tyvärr innebar det ju att han tappade kontakten med fartgruppen och T och M och loppet blev inte alls som förväntat. Han fick kämpa mycket själv och rullade i mål cirka 40 minuter efter T och M. Herr H gjorde en storstilad insats och blev 31:a i elitgänget, inte illa för en man som lagt tävlingskarriären på hyllan för bra många år sedan! Hatten av!