Dyrköpt dammsugare

Idag har jag investerat i en ny dammsugare. Min gamla trotjänare som jag haft sedan jag flyttade hit 1991 (jag köpte den begagnad också) har börjat bete sig konstigt. Senast jag dammsög ville den inte fungera om man inte höll startknappen intryckt hela tiden. Det innebar vissa problem att manövrera samtidigt som man måste stå med ena foten på knappen. Antagligen var det glapp någonstans i sladden, men det var inget jag direkt skulle kunna fixa ändå. Så det var bara att hala upp plånboken och gå till butiken och införskaffa en ny.

Det där med dammsugare visade sig ju vara en hel vetenskap. Det var decibel hit, filter dit, uppsugningsförmåga på mattor respektive hårt golv och jag vet inte vad. Naturligtvis rekommenderade säljaren en rätt dyr dammsugare av märket Miele som var bäst på alla sätt och vis. Ingen annan dammsugare var ens i närheten. Jaja. Jag köpte en Elektrolux som var sjuhundra pengar billigare och på köpet fick jag sjuttitolv olika munstycken som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till. Sedan var det bara att kånka hem lådan på bussen.

Väl hemma var jag tvungen att städa ur skåpet så mitt nyförvärv skulle få plats och jag kunde konstatera att den verkade ju funka. Sedan har jag tillbringat onödigt mycket tid med att läsa på om dammsugarpåsar, motorfilter och utblåsfilter. Det är tydligen ingen hejd på vilka grejor man måste ha för att det ska funka. Man kan till och med prenumerera på dammsugarpåsar! Evolution! Jag hoppas bara att den nu håller lika länge som den gamla. 18 år plus kanske något år hit eller dit. Även fast den inte var toppdammsugaren enligt säljaren.

Jag har också varit ute på årets första löprunda med crosstraining. Det gick bra, men på slutet fick jag känningar i mitt ena knä, vilket tyder på att jag är dåligt stretchad i benmusklerna. Inte så kul, men det var i alla fall inte så illa som befarat. Det tycks finnas en gnutta kondis där. Trots allt.