Dagens tema för fotoutmaningen var arbete. Lite udda, vad är arbete på en lördag? De flesta är ju lediga då. Nå, jag valde att bortse från den aspekten och i stället gå på det som är arbete för mig. Att knacka på tangentbordet. Att skriva, redigera eller jobba som webbredaktör involverar ju allt som oftast någon form av knackande på tangentbordet. Det är jobb för mig och det kan bedrivas även på lördagar, kvällar, nätter, helgdagar – ja, tillfällen när vanligt folk oftast inte arbetar. Så här blev min bild.

Dagens fototema var kam. Banalt, men när kammade man sig senast? Det var rätt länge sedan jag hade en frisyr som krävde borstning, än mindre kamning. Så det var faktiskt inte självklart att hitta en kam i badrumsskåpet. Som tur är har jag kvar en hopfällbar borste i rosa plast som dessutom har en kam i ena änden. Så den fick bli förevigad i dag.

Dagens fototema var imperfekt. Svårt. Hur fotograferar man dåtid? Förfluten tid? Jag var lite inne på att plåta nåt gammalt som är ur tiden liksom. Var inne på kassettband, men har plåtat det tidigare och jag ville inte göra samma bild igen. Så det fick bli något som har varit. Ett halvätet äpple.

Inte jättekul att plåta, det är så mörkt nu att man måste använda lampa. Men äpplets fruktkött är så ljust att det är svårt att få till kontrast i det. Bilden blir lätt lite platt. Nå. Det här funkar i alla fall tycker jag.

I dag var det temaordet nål som skulle fotograferas. Inte så krångligt. Funderade först på makens diabetesnålar som han sticker sig med, men jag törs inte fingra på dem själv och han var ju inte hemma, så jag fick gå på de vanliga nålarna. Det blev knappnålar, inte synålar. Jag testade lite säkerhetsnålar, men det blev inte riktigt bra. Men jag ska nog göra ett nytt försök snart. Kan bli fint om man får till det med säkerhetsnålarna.

Så här blev dagens bild. Som en nål i en höstack…

I dag var temat för fotoutmaningen En bild om dagen 2014 barndom. Många associationer, men ändå inte helt lätt att fotografera. Leksaker, barnskor, lekplatser, ungar, det var många självklara saker som dök upp i gruppen på Facebook.

Jag hade lite svårt att hitta det självklara, jag har nästan inga saker från min barndom här i Stockholm, de är kvar i – just det – mitt barndomshem. Hos pappa. Där finns leksaker, prylar, kläder, böcker och allt sånt som jag hade velat ha på armslängds avstånd i dag. Nå. Har man inte så har man inte, då får man kläcka nya idéer. Rotade runt i hemmet och hittade tre leksaksbilar. Har plåtat två av dem förut, så jag var inte jättesugen. En ask med kritor blev också ratad. De var ju knappt målade med. Kritor som barn har haft är ju slitna på ett helt annat sätt.

Funderade på att låna bilder på makens syskonbarn, men det går ju liksom inte heller. Man kan inte låna nån annans barndom. Sedan hittade jag vårt Alfapet. Då började det lossna! Det var bara att pussla ihop ord. Jag testade en variant först, men fick göra om lite för att orden skulle bli liksom rätt. Och sedan gick plåtningen rätt fort. Jag tycker det blev bra, lite mer konceptbild än personlig. Fast orden handlar om mig.

Temat för i dag var majs. Inte helt lätt att fotografera. Maken avskyr majs, så att köpa en burk för att plåta skulle vara att kasta pärlor för svin. När sedan målet var att svänga förbi Fotomässan i Älvsjö så var marginalerna att hitta någon majs att plåta rätt små. Men som tur är var det ju nån annan som tänkt till. En bild om dagen 2014-gänget hade ordnat träff vid Moderskeppets monter och givetvis fanns det även en näve majskolvar på plats. För dem av oss som inte planerat i förväg…

Så det blev ju en bild ändå! 😀 Så ser det ut när vi fotograferar majs… Lite mer metabild än majs, men vad tusan, de är ju i bild.

Dagens tema i fotoutmaningen #enbildomdagen2014 är trist. Ganska lätt så här i det gråa november. Vädret är gräsligt. Rätt varmt, men så grått och mörkt. Svårt att fotografera när det är så dåligt ljus. Jag passar på att använda en bild jag tog förra veckan när vi hade Photoshopkurs. Plåtade lite utan särskild mening men den här bilden visar verkligen det gråa landskapet. Den är trist fast ändå lite fin. Natur blir ju sällan verkligt trist.