Jag hade bestämt mig för att gå med och hade lagt upp en profil. När det var dags så plåtade jag en del, mest i hemmet, typ frukost och tvätt. Det skulle finnas tid att ladda upp sina bilder en vecka efter själva fotodagen, så jag trodde det var lugnt. Två bilder lade jag upp ganska fort, men de andra behövde lite mer bildbehandling, så de fick vänta. Men döm om min besvikelse när det visade sig att det inte gick att ladda upp fler gånger! Det framgick inte särskilt tydligt vid uppladdningen. Nå. Det är inte den största katastrofen. Men det är lite synd att bilder man suttit och jobbat med inte ens kom med…

Så jag visar dem här i stället. Det är bara de två mobilbilderna från natten som kom med och de lär inte synas överdrivet mycket i projektet… Så bra är de inte. Nåja. Man lär av sina misstag.

Efteråt strosade jag hemåt och sedan har det varit lite fotograferande på hemmaplan. Jag fotograferade T vid frukostbordet i morse, nu blev det plåtning i tvättstugan. Inte så ordentligt planerat kanske, men det är ju en del av vardagen det med. Men det roligaste bilderna (för mig att plåta) uppstod när vi kom hem från tvättstugan och jag bara “skulle gå och kolla det där körsbärsträdet på andra sidan huset”. Jag plåtade körsbärsblom av hjärtans lust, smällde på med fulblixten så det blev riktigt fint och sedan gick jag loss på trapphuset. Det är inga bilder som kommer att vinna några fototävlingar. De är helt befriade från människor. Jag vet inte vad de säger om vår samtid. Men jag gillade att plåta dem, jag tyckte om att bildbehandla dem och jag gillar att titta på dem. Fast de säkert inte kan stämplas som fina eller märkvärdiga eller nåt. Men de är mina bilder. Och det är värt nåt för mig.

Här är två av bilderna jag tog.

För övrigt vill man ju knappt göra nåt annat än att vara hemma och pyssla, fixa och pynta.

Vi har rullgardiner att sätta upp, T har lagt trall på vår lilla inglasade balkong, vi ska köpa en trädgårdsmöbel att stoppa ner grillen i, snart kommer vår nya säng och ytterligare en garderob… Och sedan har vi ju den delikata frågan om vad som ska upp på väggarna. Där finns det många val att göra. Vi har massor av idéer, synd att det inte går att få till alla. Men bilder ska det bli. Det vill jag verkligen!

VI har ju också efter mer än tre veckors väntan fått i gång tv, telefon och internet. Nu är det bara nåt strul med T:s e-post, sedan man kanske kan koncentrera sig på vardagliga ting i stället för att försöka komma i gång och få ordning på något…

Här är ett par bilder  från de närmaste omgivningarna.

Men under de senaste dagarna har tulpanerna utvecklats. Det rosa har tagit över allt mer och nu är de nästan helt rosa. Men man ser att de är lite mörkare rosa där det först bara var stänk. Dessutom har blommorna öppnat sig mer. Man ser nu att de är blåa i botten. Superhäftigt!

Jag var naturligtvis tvungen att dokumentera detta. Men jag har nog aldrig stött på nån sort som ändrat färg så markant. Intressant.

Nu när de har stått en dag och jag hade lite tid över så passade jag på att plåta dem. Jag saknar lite att vi inte längre bor i Hökarängen, det var ett så speciellt ljus i hallen och med den gröna tapeten som bakgrund blev det väldigt speciella bilder där. Här i vår nya lägenhet är det så ljust att det inte riktigt går att få till samma mörka, lite drömska känsla där det dessutom kunde bli både väldigt blått och kallt ljus och varmt (av blommorna). Jaja. Man kan inte få allt. De här bilderna blev ändå helt okej.

Det var grått, blåsigt, kallt och inte de bästa fotoförhållandena. Även Sveriges finaste golfbana är rätt grå och tråkig i april innan gräset och träden slagit ut och banan öppnat…

Men jag tyckte att jag löste uppdraget, en ettabild, ett dragarporträtt och en kompletteringsbild. Jag levererade fem bilder och jag gjorde dem både i färg och svartvitt eftersom det ju var så grådaskigt väder.

Uppdraget var störtkul, det var roligt att få intervjua och plåta själv och ämnet var intressant och angeläget. Här är några av mina bilder.

Värst var att jag trodde vi förlorat skruvarna till dörrarna i min garderob, men en dag dök de upp och så kunde vi få ihop garderoben. Skönt!

Jag är också mycket glad över vårt färgglada draperi som pryder två garderober utan dörrar. Det är ett mycket finskt och för mig nostalgiskt Jaffamotiv i gult, rött, orange och turkost. Superfint! Även i svartvitt…

Vår lägenhet är mycket ljus, köket och vardagsrummet har morgon- och förmiddagssol. Det är härligt att sitta i köket och äta frukost när solen strålar in. Men man förstår rullgardinerna… Det jobbigaste är att vi inte har tv eller bredband eller någon fast telefon än, inkopplingen har inte funkat som den ska och vi väntar på service.

Förut hade vi ju bott på första våningen, nu flyttade vi tre trappor upp (fast officiellt är det två) utan hiss. Vi bar lika mycket som de, vi stod i de två översta trapporna för att kunna ställa allt så rätt som möjligt. Det tog drygt tre timmar att få in allt (ja, vi har mycket saker, märkte vi…) men sedan var det klart!

Vi släpade oss i väg och åt flyttpizza på en av Bagarmossens restauranger nere i centrum. Sedan släpade vi oss hem igen och fortsatte packa upp lådor. Det gick ganska bra, men allt var ju långt i från klart.

Men vid 22-tiden på kvällen var det dags att korka upp champagnen och fira vår flytt och vår nya boning. Även om det är lite rörigt så trivs vi redan…